En plats i solen av Liza Marklund

"En plats i solen" är en direkt fortsättning på "Livstid" och den åttonde boken i serien om Annika Bengtzon. Huvuddelen av handlingen utspelar sig på Costa del Sol i södra Spanien, där en svensk familj - föräldrarna och två barn - hittas mördad. Polisen tror att det är ett gasinbrott som har gått oerhört fel, men när också två av inbrottstjuvarna hittas mördad förstår de att det ligger något annat bakom. Annika Bengtzon skickas till Spanien för att bevaka morden. Där upptäcker hon att det bodde ett tredje barn i huset - en sextonårig flicka som nu är försvunnen. Annikas nyfikenhet växer och hon dras in en härva av kokain och penningtvätt som berör flera generationer. Hennes främsta mål blir att hitta den försvunna flickan Suzette, och spåren leder henne till Marocko. Bokens berättade tid uppgår totalt till 70 år: från Nazityskland, bondetiden i Sörmland på 1950-talet och till Stockholm, Malaga och Marocko i vår tid.

"En plats i solen" har fått lysande recensioner av allehanda tidningar. Bland rösterna kan man b.la. läsa att boken "är en riktig sträckläsare" (Suzy Persson, Må bra), "De fem första sidorna tar nästan andan ur en ... "(Lars Hedström, Norrbottens-Kuriren) och "Marklund är regerande deckardrottning" (Bodil Juggas, Arbetarbladet).

Som vanligt håller jag inte med till 100%. Visst, språket i boken är bra, dialogerna är rappa och intrigen är hyfsat spännande. Men, det fanns några detaljer som jag störde mig på som är direkt kopplade till intrigen. Annika Bengtzon anlitade en tolk i Spaninen trots att nästan alla personligheter hade kopplingar till Sverige. Det förekommer en hel del såväl spanska som franska meningar i boken, en del översatta och en del inte. Som tur är så är jag en språkmänniska så jag hade inga större problem att hänga med ändå, men det kändes som ett onödigt inslag i boken. Vidare så känns det som att Liza Marklunds böcker blir mer och mer "journalistiska", vilket i och för sig gör böckerna mer trovärdiga på grund av det autentiska inslaget. Att hon är Sveriges regerande deckardrottning håller jag inte heller med om. Karin Wahlberg, Helene Tursten och Camilla Läckberg tycker jag är klassen bättre.

INTERVJU MED LIZA MARKLUND
I en intervju berättar Liza att "En plats i solen" var väldigt rolig att skriva. Alla personer från Livstid finns med eftersom hon blev nyfiken på deras personligheter och ville ta reda på varför de gjorde som de gjorde. Som exempel nämner Liza att hon ville veta om den mördade polisen David Lindholm var en skurk eller inte, och vem poliskvinnan Nina Hoffman egentligen är.

Enligt Liza är Cosa del Sol är ett paradis för såväl nordeuropéer som längtar efter sol, värme och ett lugnare tempo, som personer som har saker att dölja. Hon konstaterar att det finns mycket organiserad brottslighet på Costa del Sol, dit i stort sett hasch och kokain kommer för att sedan föras vidare ut i Europa.

Intervjun avslutas med att Liza Marklund avslöjar att det totalt kommer att bli 11 böcker om Annika Bengtzon, och att hon i stort sett vet vad de återstående böckerna ska handla om.

AUTENTISKA INSLAG I "EN PLATS I SOLEN"
Av ovanstående starkt förkortade intervju med Liza Marklund förstår man att det finns många autentiska inslag i boken. Enliga Liza hör gasinbrott till vardagen i Spanien och alla har ett gaslarm installerat. Liza Marklund och hennes familj bor sedan två år tillbaka i Marbella men är fortfarande skrivna i Stockholm. För att hitta känslan i böckerna åker Liza alltid till platserna hon skriver om. Enligt henne blir närvaron i texten större om hennes fysiska närvaro är färsk, vilket gör att den spanska solkusten alltmer har smugit sig in i hennes böcker. Liza berättar att 40.000 svenskar på Costa del Sol där det också finns svenska skolor, svenska tidningar, en svensk radiokanal, svenska affärer och svenska knarklangare. Gibraltar (som också får besök av Annika Bengtzon i boken) ligger bara en halvtimmes bilresa från Lizas hus.

Källa: Piratförlaget

.