Den sista utvägen av Denise Mina

Återigen har hon lyckats med konststycket att skriva en bok som biter tag i en från första till sista sidan. Jag känner att jag måste citera det som står på baksidan av boken för det är så himla träffsäkert:

"Den sista utvägen är full av stycken så fint konstruerade att man vill bekämpa berättelsens dragningskraft och gå tillbaka för att läsa dem igen. Den är späckad med beskrivninar som stannar kvar i minnet långt efter att boken är utläst... Med denna roman som bevis kommer Denise Mina att skapa en egen nisch som deckargenrens konprinsessa" (Val McDermid)

Död i Garnethill av Denise Mina

Nu har jag läst den första boken i en trilogi skriven av Denise Mina. Hon tillhörde redan innan min lista av favoritförfattare och efter att ha läst "Död i Garnethill" har hon förstärkt den positionen. Hon har helt enkelt ett helt fantastiskt sätt att skriva och man måste hela tiden vända blad för att ta reda på hur det går. Sådan litteratur är helt underbar men på samma gån helt hopplös. Man får ju inget annat gjort ju!

Den här boken belönades för övrigt med det prestigefyllda John Creasey Award som är de brittiska deckarförfattarnas pris till bästa debutroman i genren.

Sista beviset av John Matthews

Sista beviset av John Matthews är den klart bästa bok jag har läst på länge. Den handlar om en pedofil som våldtar och mördar en tioårig pojke. Han lyckas sätta ihop ett vattentätt alibi och en oskyldig åker in i fängelse för dråp. En av poliserna är säker på att han är oskyldig men på grund av att flera av de inblandade har höga ställninar inom politiken väljer han att vara tyst. Trettio år senare hamnar en ung pojke i koma efter en bilolycka och de två pojkarnas öden sammanförs. Bevis framkommer som gör att polisen nu kan ta upp jakten på den riktiga mördaren. En jakt som blir både fartfylld, blodig och olidligt spännande!

Läs den!

Mannen som försvann av Jeffery Deaver

Mannen som försvann av Jeffrey Deaver är helt klart en annorlunda bok. I början var jag väldigt skeptisk eftersom den är på gränsen till det övernaturliga. Eller är den det? En del avsnitt i boken är så fantastiskt overkliga att man nästa bara skrattar. Men sedan kommer tanken. Är det här verkligen möjligt? Jag har ju faktiskt sett "våran egen" illusionist trolla bort ett flygplan och det är ingen som förstår hur det går till.

Den handlar om en illusionist vars stora idol är Houdini. Boken börjar med att en ung student hittas brutalt mördad och ganska snart är polisen honom på spåren men han ligger hela tiden steget före. Till slut tvingas polisen ta hjälp av en kvinnlig magiker för att få honom fast.

Det här är både en underhållande och spännande bok som jag varmt rekommenderar så här i vintermörkret!

Ingen ängel av Penny Vicenzi

Jag har precis läst ut en charmig bok som heter Ingen ängel och den är skriven av Penny Vicenzi. Handlingen utspelar sig under tidigt 1900-tal och jag kan bara hålla med Daily Mail när de säger "...högklassig underhållning som håller dig fången många långa kvällar"

Bokens huvudpersoner innehar ett bokförlag och deras kreativitet och kärlek till företaget sjuder genom hela boken. Det är helt enkelt en fantastiskt väl skriven bok. Läs den!

Lord John och kärlekens ljuva plåga av Diana Gabaldon

Ja, så har jag då läst första boken i Diana Gabaldons nya serie av historiska romaner. Ärligt talat blev jag lite besviken. En besvikelse som kan bero på att jag påbörjade den här serien så tätt inpå avslutandet av den första som är helt outstanding. Har dock bestämt mig för att ge den en ärlig chans och även läsa nästa bok. Är den också lika medioker som den här så övergår jag till någon annan. Det kryllar ju av bra böcker här i världen.

Har någon av er läs Lord John och kärlekens ljuva plåga så skulle det vara kul att få ta del av era åsikter.

Nu är frågan: vad ska jag läsa nu? Jag har ingen bok hemma och biblioteket är stängt. Snacka om dålig planering!!

Snö och aska av Diana Gabaldon

Det är med sorg i hjärtat som jag tar farväl av Jamie och "Sassenach" Fraser, Roger och Brianna McKenzie och alla övriga medverkande i Diana Gabaldons bokserie som inleds med Främlingen och avslutas med Snö och aska.

Den sistnämnda boken är en rejäl klump på 1278 sidor men jag kan garantera att i det här fallet så stämmer uttrycket "storleken har ingen betydelse" för boken är helt enkelt kanonbra!!

Som tur är så har Diana börjat på en ny serie och den första boken ligger här hemma och väntar. Den heter Lord John & Kärlekens ljuva plåga.

Diana Gabaldon skriver historiska romaner och det är en gåta hur jag kunde komma att tycka så mycket om hennes böcker eftersom jag är totalt ointresserad av historia. Fast det ska jag inte spekulera så mycket över utan jag ska njuta över att jag har hittat en författare som gång efter gång lyckas skriva böcker som fängslar och berör

Diagnos strypt av Peter Gissy

På framsidan av den här boken står det "En Robert Krüger-Deckare" och då går i alla fall mina tankar direkt till en polis med en stark arbetsmoral och ett gott rykte. Dessutom så har författaren något av ett uländskt klingande namn. Lite snopen blev jag allt när jag väl hade börjat läsa och inse att Krüger inte är någonting annat än en läkare och han verkar i Sverige!? Först kände jag mig lite snuvad på konfekten men det dröjde inte länge förrän jag var djupt insjunken i boken som är riktigt bra. Här får dessutom "bara en sida till" en helt annan innebörd. Vissa kapitel är nämligen bara en sida, i och med det, så kan sidantalet man läser dra iväg ordentligt, och på något underligt vis går klockan ungefär lika snabbt.

På det fjärde ska det ske av Kajsa Ingemarsson

Nu har jag gjort ännu en ny bekanskap med en svensk författare. Denna gång handlar det om Kajsa Ingemarsson och boken "På det fjärde ska det ske". Jag känner igen mig själv lite grand i Paula som hela tiden vill bort och prova på nya saker. Enda skillnaden är att hon faktiskt gör det hon känner för. Visserligen trampar hon lite folk på tårna och det får hon äta upp. Men vad gör det? Hon har ju roligt under tiden!

Påminner lite grand om Marian Keyes och i den jämförelsen så håller jag den sistnämnda som en bättre författare men den här boken är helt klart läsvärd om man vill ha en lättsam bok att läsa.

Danslärarens återkomst av Henning Mankell

När jag tänker på Henning Mankell tänker jag automatiskt på kriminalkommissarien Kurt Wallander som har haft huvudrollen i ett otal böcker. I Danslärararens återkomst lyser han dock med sin frånvaro men han saknas inte. Detta tycker jag tyder på att Mankell kan konsten att teckna flera olika porträtt och att han inte har fastnat i sitt skrivande.

Danslärarens återkomst handlar om polismannen Herbert Molin som hittas brutalt mördad utanför sitt hem. Det visar sig ganska snart att mordet har en stark koppling till nazismen och det besegrade Nazityskland som ligger i ruiner 1945.

Boken innehåller det mesta. Den är spännande ofta på gränsen till brutal. Kärlek och hat är andra ingredienser.

Jag kan helt klart rekommendera den här boken!

Beckmörker av Bodil Mårtensson

Jag som endast brukar läsa utländska författare har nu kommit in i ett stim när det gäller författare som finns på hemmaplan.

Jag hade inte ens hört talas om Bodil Mårtensson förrän jag fick boken Beckmörker i min hand. Det är en kriminalroman som innehåller inslag av såväl gift som "spöken" och MC-gäng. Allt skickligt sammanvävt till en helhet som känns naturlig.

Har ni inte redan läst den så tycker jag att ni ska göra det.B

Fördömd av Johanna Hildebrand

Det här är faktiskt första gången jag läser något av Johanne Hildebrandt och jag blev glatt överraskad. Trots att jag inte tror på hokus pokus, demoner och liknande så var det nästan så att jag inte kunde lägga den ifrån mig.

Ett klart lästips så här i höstmörkret. OBS! Är du det minsta mörkrädd ska du nog läsa boken endast under de ljusa timmarna! :)

Den gode tolken av John le Carré

Jag har alltid tyckt att Carrés böcker har varit lite udda och Den gode tolken är inget undantag. Den handlar om Salvo som är expert på afrikanska språk och en ofta anlitad tolk på internationella konferenser. En dag får han ett hemligt uppdrag av politiskt och militärisk karaktär.

Den här boken har fått lysande kritik av medierna men jag kan inte låta bli att undra varför. Hela historien är egentligen ganska rörig och det blir aldrig riktigt spännande.

Nåväl, nu kanske det är läge att en gång för alla stå fast vid mitt beslut: även om jag inte har något att läsa så ska jag låta John le Carré stå kvar på hyllan.

Patient 67 av Dennis Lehane

Jag hade tänkt in och skriva om en bok här redan innan jag hade läst ut den eftersom den var så bra. Jag gjorde emellertid inte det och det var nog tur för den hade ett sådant otroligt konstigt slut. Normalt sett ska man ju säga något i stil med "aha" när man har läst sista sidan men nu blev det mer ett "va?"

Boken heter Patient 67 och är skriven av Dennis Lehane. Den handlar om två federala agenter som åker ut till en (spök)ö för att leta efter en försvunnen patient. Just på den här ön befinner sig de allra farligaste mentalpatienter men vad är det egentligen som pågår bakom sjukhusets murar?

Har någon av er läst den här boken? Vad tyckte ni?

Nyckeln till mod av Nora Roberts

Nu har jag läst ut den sista boken i triologin om Zoe, Dana och Maroly. Trots att böckerna var väldigt förutsägbara så var de samtidigt otroligt lättlästa. Nora Roberts har något visst med sin berättarteknik, har dock svårt att sätta fingret på vad det är och det kanske är just det som är tjusningen med hennes böcker!?

Från och med nu blir det nog mest kurslitteratur som kvällslektyr ett tag framöver. Jag läser inte mindre än två litteraturkursen just nu och det innebär en hel del böcker och analyser. Just nu håller jag på med en gammal "god" klassiker: Frankenstein. Som tur är så är den inte så dålig att varje sida är en plåga och dessutom är den inte så lång. Sedan är det Goethe som står på tur. Pust, ingen rast, ingen ro! :-)

Livlös av Mark Billingham

Mitt bland all läxläsning och alla lektionstimmar har jag faktiskt hunnit läsa en bok. Den heter Livlös och är skriven av Mark Billingham. En författare som åtminstone jag aldrig har hört talas om tidigare. Kritikerna är lyriska till den här boken: lysande, tankeväckande och gripande är tre av alla lovord som denna bok har fått.

Handlingen utspelar sig bland uteliggarna i London där brutala mord begås. Polisen infiltrerar uteliggarna med en av sina egna för att försöka få fast mördaren. Spåren leder till slut fram till militären, men kommer dom att hitta den skyldige i tid?

Boken ger en, vad jag tror, skrämmande lik verklighet av hur livet som uteliggare verkligen är. Tempot i boken är dock alldeles för lågt och den där riktiga spänningen infinner sig aldrig. Innan jag "avfärdar" Billingham från listan över läsvärda författare ska jag ge honom en chans till.

Fienden av Lee Child

Nu har jag läst ut Fienden av Lee Child och det första intrycket förändrades inte. Den är läsvärd men har man läst hans tidigare böcker så känns det som att det är en liten liten detalj som saknas. Bränd, Hetta m.fl innehåller ren och skär action och en brutalitet, som förvisso kan vara väl överdriven ibland, som har blivit något av Lee´s kännetecken. Lite av båda finns även i Fienden men i mindre doser vilket gör att det går att lägga ifrån sig boken mitt i ett kapitel vilket jag absolut inte har kunnat göra med de andra.

Betyg? Tja, en trea kan det nog bli.

Nyckeln till sanningen av Nora Roberts

Det är är nog en av de märkligare böcker av Nora Roberts som jag har läst. Jag hade faktiskt tänkt lägga den ifrån mig efter några kapitel men som tur var så gjorde jag inte det. Nyckeln till ljuset är den första boken i en triologi så i morgon måste jag till biblioteket för att låna bok nummer två och tre.

Det är svårt att placera boken i någon slags genrer, den innehåller både fantasy, spänning och romantik. Fantasy är normalt ingenting jag läser om man bortser från Diana Gabaldon, hennes böcker är helt underbara. Jag är dock glad att jag är beredd att vidga mina vyer. Tidigare läste jag blott och enbart thrillers/deckare och helt skulle det hända något riktigt spännande eller hemskt redan på första sidan. På äldre dagar har jag dock insett vad man missar om man bara läser en och samma genre. Det finns så otroligt mycket bra litteratur som bara ber om att bli läst.

Nyckeln till ljuset av Nora Roberts

Det är är nog en av de märkligare böcker av Nora Roberts som jag har läst. Jag hade faktiskt tänkt lägga den ifrån mig efter några kapitel men som tur var så gjorde jag inte det. Nyckeln till ljuset är den första boken i en triologi så i morgon måste jag till biblioteket för att låna bok nummer två och tre.

Det är svårt att placera boken i någon slags genrer, den innehåller både fantasy, spänning och romantik. Fantasy är normalt ingenting jag läser om man bortser från Diana Gabaldon, hennes böcker är helt underbara. Jag är dock glad att jag är beredd att vidga mina vyer. Tidigare läste jag blott och enbart thrillers/deckare och helt skulle det hända något riktigt spännande eller hemskt redan på första sidan. På äldre dagar har jag dock insett vad man missar om man bara läser en och samma genre. Det finns så otroligt mycket bra litteratur som bara ber om att bli läst.

Brott av Karin Fossum

Brott är nog den märkligaste bok som jag har läst. Eller rättare sagt, börjat att läsa. Jag tog mig bara igenom något enstaka kapitel innan jag kände att det här är definivt ingen bok för mig. Besvikelsen var stor eftersom jag har läst några böcker av henne som har varit riktigt riktigt bra.

Nåväl, nu har jag påbörjat Nyckeln till ljuset och efter en trevande inledning verkar den riktigt lovande!

Predikanten av Camilla Läckberg

Det här var nog den bok som jag tyckte sämst om av de som jag har läst. Största anledningen till det beror förmodligen på att det är väldigt mycket snack om gud hit och dit och det gör mig genast lite anti. Trots det så har Camilla Läckberg förmågan att skriva så att man hela tiden manas att läsa en sida till och en sida till och innan man vet ordet av så är boken slut.

Kan tyckas som en motsägelsefull analys men så är det väl här i livet. Det finns alltid två sidor av samma mynt!

Självrisk av Elsebeth Egholm

För en tid sedan läste jag för första gången en bok av en dansk författare. Kritikerna jämförde henne bland annat med Anne Holt och det är nog därför som boken följde med mig hem. Jag är annars lite skeptsik mot "nya författare". Varför vet jag egentligen inte men oftast läser jag författare som jag har hört andra prata om eller som jag har läst en recension av.

Självrisk handlar i alla fall om journalisten Dicte Svendsen vars dotter hittar ett lik bara en liten bit från deras hem. Mordet är ovanligt brutalt och Dicte gör allt för att hjälpa polisen i sitt arbete med att fånga mördaren. Hennes bevakning av mordet gör att jakten ganska snart blir både personlig och farlig. Helt klart en läsvärd bok!

Boken är för övrigt en fristående fortsättning på Dolda fel och brister som jag naturligtvis inte har läst eftersom jag min vana trogen aldrig börjar läsa böckerna i rätt ordning :-)

Bäddat för mord av Nora Roberts

Det här är första gången jag läser en bok av Nora Roberts under psydonymen J.D Robb. Det är alltigenom en annorlunda bok och ganska långt ifrån böcker som hon tidigare har skrivit. Enligt min kännedom i alla fall.

Det är något av en science fiction men ändå inte. Jag är normalt en stor motståndare till den typen av litteratur men hennes skildring av den senare delen 2000-talet är inte helt uppåt väggarna. (Som exempel kan nämnas att en av huvudpersonerna är född 2023).
Såväl data- som biltekniken har tagit ett rejält kliv framåt och med tanke på hur snabbt dagens teknik går framåt redan idag så är det inte helt omöjligt att verkligheten kommer att se ut så om några år.

Naturligtvis innehåller boken även mord, romantik och spänning. Precis som en Nora Robets roman skall göra.

Läs den!

I mördarens rum av P.D. James

Jag har på nytt läst en bok skriven av P.D James. Hon har återigen lyckats med en tät intrig och en spännande historia. Men för ovanlighetens skull så tycker jag att hon har ägnat sig på tok för mycket åt miljöbeskrivningar. Det kan visserligen förklaras med att det är många personer som har fått ett stort utrymme i den här romanen, men trots det så tynger de ner och sinkar historien. Den är dock klart läsvärd och ju mer jag läser av henne desto mer skulle jag önska att hennes böcker återigen kunde skildras med Roy Marsden som Adam Dalgliesh. Det är väl otroligt länge sedan dessa visades, eller hur?

Nu kommer säkert någon att påpeka "Men du tycker ju inte om filmer som är baserade på böcker" men faktum är att det finns några undantag från den regeln.
Serierna om Kommisarie Lynley hör till en av dom. Även om jag blev lite snopen första gången jag såg ett avsnitt eftersom varken han eller Barbara Havers såg ut som jag hade förväntat mig. Ej heller bilen var riktigt densamma men vad gör det när serierna ändå är välgjorda med en spännande intrig.

Hon som spelar Barbara Havers var för övrigt med i det första avsnittet av Rebus som gick för två veckor sedan. Då spelade hon inte polis och det är kul att se att skådespelarna inte fastnar i ett och samma fack.

För övrigt är det Löftet om en lögn skriven av Howard Roughan som står på tur i bokhyllan. Det är första gången som jag kommer att stifta bekantskapen med honom och texten på framsidan låter lovande: "En knockout-thriller med en av de mest spännande rättegångsskildringar jag läst" - James Patterson

Man får förmoda att Mr Patterson inte har läst Stieg Larssons tredje bok för den rättegången var något alldeles extra. Jag njöt i fulla drag och jag log i mjugg allt eftersom den fortskred. Snacka om skrivarkonst!

P.D. James

Efter att ha läst fyren som är skriven av P.D James kan jag lugnt konstatera att hon är en deckardrottning av rang. Jag har läst ett otal av hennes böcker och jag blir alltid lika förundrad över hur hon kan trollbinda sina läsare.

Trots att det tar ganska lång tid innan det verkligen händer någonting i fyren så gör hon redan från början klart att något kommer att hända och hon ger till och med en vink om vad. Men det gör liksom ingenting eftersom spänningen och personbeskrivningarna byggs upp undan för undan, vilket gör att man, ibland utan att ens vara medveten om det tror jag, hela tiden vänder blad bara för att man desperat måste få veta hur det hela kommer att sluta. Imponerande!

Brittisk tv-serie:tyst vittne

Igår kväll satte jag mig ner för att se en serie om fyra delar. Serien hette Tyst vittne och handlar om tre patologer som hjälper polisen att lösa mordgåtor. Trots att avsnittet varade i över två timmar så blev det aldrig långtråkigt då tempot är högt från början till slut.

Jag är barnsligt förtust i engelska deckarserier, enligt mig slår de, de amerikanska med hästlängder. Vad det beror på vet jag inte. Mina favoritförfattere kommer också antingen från England, Skottland eller Irland. Engelsmännen har "det" helt enkelt!

Ikväll är det Rebus. Även om det är en skotsk deckare så är den klart sevärd den med. Eftersom Morden i Midsomer utgick i veckan på grund av DN-galan i friidrott så innebär det att nästa vecka finns det inte mindre än tre deckare som i alla fall jag skall njuta av: Morden i Midsomer på tisdag, Tyst vittne på fredag och Rebus på lördag. Härligt!

Denise Mina

Denise Mina har skrivit fem böcker om Paddy Meehan varav två av dessa är översatta till svenska. Jag hoppas att de övriga tre också kommer att komma på svenska i annat fall skall jag försöka få tag på böckerna i originalspråket. Paddy Meehan är en person som är lätt att tycka om. Hon är ensam familjeförsörjare och hon kämpar ständigt med sin vikt. För att hävda sig som journalist och tar ibland till ojusta metoder för att nå dit hon vill.

Boken jag läser nu heter Det heligaste och består endast av dagboksanteckningar från en autentisk händelse. För att uttrycka det milt är den annorlunda. Ingen större spänning att tala om men trots det vill man veta hur det hela slutar.

Efter att jag har läst ut den här boken så står P.D James Fyren på tur. Det är för övrigt den sista boken jag har hemma och med tanke på att det är fredag idag så måste jag ta mig en tur till biblioteket idag.

Smygande gift av Sara Paretsky och The Life of Pi av Yann Martel

Nu kan jag lägga ytterligare en roman av Sara Paretsky till handlingarna. Boken heter Smygande gift och är liksom de övriga böckerna klart läsvärd.

Parallellt med den boken har jag även läst (läs:bläddrat) The Life of Pi skriven av Yann Martel. Enda anledningen till att jag överhuvudtaget befattade mig med boken är på grund av att jag håller på att läsa in gymnasiekompetensen i Eng B. Det är den klart sämsta bok jag någonsin har läst och hur han kan ha fått pris för den är för mig en gåta. Usch!

Dalen som dränktes av Reginald Hill

Det här är den första boken som jag har läst av den här författaren. Kritikerna är alldeles lyriska och Reginald Hill blev nominerad till bästa kriminalroman i England med den här boken. Riktigt så lyrisk är inte jag. Översättaren (Carl G Liungman) inleder boken med att ge förklaringar till varför han har valt att översätta saker på ett visst sätt och varför han har undlåtit att översätta andra. Ovanstående är helt okej men vad som gör den här boken lite "besvärlig" att läsa är att översättaren har översatt en engelsk dialekt till motsvarande svensk dialekt, får man förmoda i alla fall. Ex: "Vi fick den dalbo i nätet", sade Den Tjocke plötsligt. "Ja gilla det aldri, för det stämde inte redit, men vi tog in han efter att den andra tösen hade försvunnit. Men de va inget å göra, vi fick låta han gå. Så försvann Mary Wulfstan å faren hennes blev galen". Jag vet att översättaren måste översätta på ett sådant sätt att översättningen INTE avviker från originalet men ibland undrar jag om det inte vore idé att frångå den regeln!?, eller det kanske bara är jag som är överkänslig?

Boken handlar om några småflickor som bara går upp i rök och polisen lyckas inte att lösa fallet och Andy Dalziel (Den Tjocke) räknade det till hans största misslyckande. 15 år senare upprepas historien och Andy Dalziels (Den Tjocke) är fast besluten att förövaren inte ska komma undan den här gången.

Det här är långt ifrån den bästa bok jag har läst men på något lustigt sätt har den ändå en viss dragningskraft.

Brännsår av Sara Paretsky

Jag har nyligen läst ännu en bok skriven av Sara Paretsky. Boken heter Brännsår och är helt klart en läsvärd thriller.

Ju mer jag läser om huvudpersonen V.I Warshawski (Vic) desto mer tycker jag om henne. I vissa fall kommer jag på mig med att fnittra vilket ofta inträffar när jag känner igen mig själv i henne. Inte för att jag på långa vägar är lika burdus i min framtoning gentemot auktoriteter men snarare hur hon är när hon är ensam i sin lägenhet eller sitter i sin bil.

Av alla böcker som jag hittills har läst av Sara Paretsky är Brännsår den bästa. Den har fart, spänning och ganska mycket självdistans och sådant gillar jag!

Vargtimmen av Denise Mina

Nu har jag återigen läst en bok av en författare som var okänd för mig ända tills för någon dag sedan. Vargtimmen är skriven av Denise Mina. Hennes personbeskrivningar är klockrena vilket gör att man utan tvekan kan se romanfigurerna framför sig när man läser. Storyn är välskriven och spänningen byggs succesivt upp ända till slutet. Helt klart en bok som jag rekommenderar andra att läsa.

Änglavakt av Sara Paretsky

Jag blev faktiskt positivt överraskad av Änglavakt skriven av Sara Paretsky. Tidigare har jag klagat på dåliga översättningar av hennes böcker men den här gången finns det absolut ingenting att klaga på. Boken är fartfylld och vissa gånger isar det nästan i magen när man får följa med V.I Warschawski på hennes inte alltför lagliga uppdrag.

Jag blir mer och mer imponerad över författarens personbeskrivningar och Vic (huvudpersonen) skulle jag kunna tänka mig att bo granne med.

Det blod som spillts av Åsa Larsson

Nu har jag läst ut den första boken av Åsa Larsson och jag måste säga att den var helt okej. Jag har aldrig varit direkt kyrklig av mig och efter att ha läst boken så kan man gott förstå varför!? Nej, skämt åsido. Att en stor del av handlingen har med kyrkan, bibeln och präster att göra tror jag spär på mystiken i boken. Eftersom även uppföljaren till Solstorm börjar med ett mord i en kyrka så måste det ju vara ett vinnande koncept, eller så tyder det på författarens bristande fantasi. Vad vet jag? Läsvärt är det då i alla fall!

Solstorm av Åsa Larsson

Nu har jag läst ut den första boken av Åsa Larsson och jag måste säga att den var helt okej. Jag har aldrig varit direkt kyrklig av mig och efter att ha läst boken så kan man gott förstå varför!? Nej, skämt åsido. Att en stor del av handlingen har med kyrkan, bibeln och präster att göra tror jag spär på mystiken i boken. Eftersom även uppföljaren till Solstorm börjar med ett mord i en kyrka så måste det ju vara ett vinnande koncept, eller så tyder det på författarens bristande fantasi. Vad vet jag? Läsvärt är det då i alla fall!

Premiär för Åsa Larsson

Nu har jag börjat min resa i Åsa Larssons värld. Efter endast ett fåtal kapitel i boken Solstorm så känner jag att det här är en bok som går helt i min smak. Det händer något nästan omgående och det finns en person som man inte ens behöver lära sig att hata utan det går helt per automatik. Vad mer kan man begära?

Stieg Larsson

Det gick alldeles för fort att läsa ut Stieg Larssons tredje bok. Jag kunde helt enkelt inte slita mig ifrån den. Den här triologin är helt klart bland det bästa jag har läst. Det är onekligen synd att författaren dog för några år sedan för jag hade gärna läst fler böcker av honom.

Under tiden som jag läste böckerna blev jag mer och mer intresserad av journalistyrket. Jag kommer dock aldrig att utbilda mig till journalist men det är säkert ett intressant yrke

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson

Jag hade sådan tur igår. Jag fick nämligen tag på Stieg Larssons tredje bok i Milleniumserien och den gjorde mig inte besviken. Jag låg och läste till klockan var nästan halv två i natt och jag kan knappt bärga mig tills jag kan slänga mig i sängen och fortsätta läsa. Mer kommentarer kommer senare när jag har läst ut hela boken

Dödläge av Sara Paretsky

Nu har jag läst ut Dödläge av Sara Paretsky och den är helt klart läsvärd. Tyvärr drar den dåliga översättningen ner betyget. Låt er dock inte "skrämmas" av detta för jag är extremt känslig för saker som drar ner flytet i läsningen. Dit hör stavfel, kommateringsfel etc.

Nu har jag precis börjat läsa boken "Los Angeles" som är skriven av Peter Moore Smith och även han är en ny bekantskap. Jag har bara läst första kapitlet än så länge men den verkar ganska lovande.

Boken som står näst på tur är tredje boken av Stieg Larsson och jag riktigt längtar tills jag kan sätta tänderna i den boken. Känner jag mig själv rätt så kommer det att ske inom en relativt snar framtid.

Boktips - Diana Gabaldon

Nu har jag läst ut Se dig inte om med Karin Fossum. Den var riktigt bra men eftersom hon ibland hoppar mellan "figurerna" så kan det ibland vara svårt att hänga med.

Nu har jag precis börjat på Den som fruktar vargen och den verkar riktigt lovande. Tyvärr så följer problemet med "hoppandet" med även här. Men det kan å andra sidan bara vara jag som har problem med det, eller?

Boken som står på tur är Den högsta kasten av Carina Rydberg. Har aldrig läst hennes böcker tidigare så det kommer att bli en ny bekanskap.

Karin Fossum

Nu har jag läst ut Se dig inte om med Karin Fossum. Den var riktigt bra men eftersom hon ibland hoppar mellan "figurerna" så kan det ibland vara svårt att hänga med.

Nu har jag precis börjat på Den som fruktar vargen och den verkar riktigt lovande. Tyvärr så följer problemet med "hoppandet" med även här. Men det kan å andra sidan bara vara jag som har problem med det, eller?

Boken som står på tur är Den högsta kasten av Carina Rydberg. Har aldrig läst hennes böcker tidigare så det kommer att bli en ny bekanskap.

Donna Leon och Magdalena Graaf

Idag har jag varit på biblioteket igen, det känns som att jag är där i stort sett varje dag. Nåja, det kommer att bli betydligt mindre av den varan inom kort eftersom jag alldeles strax måste koncentrera mig från att flytta från mitt hus till en lägenhet. Med andra ord så gäller det att passa på!

Jag sprang hur som helst på en bok av Donna Leon och som vanligt så kan jag inte bara gå förbi utan den slank med hem. Den heter Djupt vatten och enligt recensenterna skall den vara något alldeles extra. Hur det är med den saken återstår att se men en sak vet jag och det är att återigen kommer längtan till Italien att komma upp till ytan och banka mig i skallen för att få uppmärksamhet. Vem vet, det kanske blir en weekend resa till Rom eller något liknande inom kort. Jag har inte varit i Italien sedan ´98 så det är onekligen dags.

På Konsum hittade jag Magdalena Graafs bok som har fått bra kritik både av Linda Skugge och Camilla Läckberg. Även om jag inte är någon direkt fan av Graaf så följde den med mig hem. Vem vet, man kanske blir positivt överraskad!

Isprinsessan av Camilla Läckberg

Nu skall jag sätta tänderna i Isprinsessan av Camilla Läckberg. Om den är så bra som man har hört så lär det nog komma ett utlåtande redan under kvällen, man vet aldrig!

Var förresten ut och tittade på Camilla Läckbergs hemsida. Där fanns det ganska mycket intressanta saker att läsa om. Ett tips för er som redan inte har hittat dit!

Olycksfågeln av Camilla Läckberg

Jag vet inte hur det gick till men i går kväll började jag läsa Olycksfågeln skriven av Camilla Läckberg och nu har jag läst ut den!?

Det finns inget bättre än böcker som man bara inte kan sluta läsa men samtidigt är det så frustrerande för det finns andra saker som borde göras istället. Jag har dock aldrig varit med om att boken har förlorat kampen och inte vet jag om jag har tänkt försöka ändra på det heller. Min filosofi är att alla andra saker kan vänta men det kan definitivt inte en bra bok som bara ber om uppmärksamhet.

Som vanligt har jag lyckats läsa böckerna i fel ordning (detsamma gjorde jag med Stieg Larsson) men som tur var så har jag ändå på något underligt sett inga problem med sammanhanget. Jag vet vem alla personer är och jag vet ganska mycket om personerna i böckerna. Fast nästa gång jag börjar läsa något av en "ny" författare skall jag börja med bok nummer 1 för att sedan beta av dom i tur och ordning. Det har jag lovat mig själv! (Försöker glömma bort hur det brukar gå med sådana löften)

Donna Leon

Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att jag alltid sträckläser Donna Leons böcker. Böckerna dryper inte direkt av spänning. Visst människor dör ibland i en faslig takt men det är ändå inte därför som jag hela tiden läser en sida till och en till och en till.

En teori är att det kan vara på grund av att jag känner igen en del av miljöerna hon beskriver: de trånga gränderna i Venedig, gondoler, grönsaksstånd, Ponte di Rialto och så vidare.

I Klädd för döden beskriver hon dessutom värmen i Italien i augusti som någonting alldeles oerhört hemskt. Det fick mig att minnas hur hemskt det var när jag var i Italien i Rom för ganska precis tio år sedan.

En sak vet jag dock med bestämdhet, längtan till Italien blir aldrig så intensiv som under tiden och ett tag efter att jag har läst en bok av Donna Leon.

John Grisham och Donna Leon

Eftersom den här midsommaren inte bjuder på något direkt vacker väder så tänker jag stanna inne och läsa en god bok. Och inte tänker jag ha dåligt samvete för det heller.

Jag har precis avslutat Uppgörelsen av John Grisham och det är en bok som rekommenderas om ni inte redan har läst den.

Idag ska jag börja med Klädd för döden av Donna Leon som i vanlig ordning har förlagt handlingen till Venedig. Det är lite extra intressant att läsa hennes böcker eftersom jag har varit i Venedig två gånger vilket får mig att "krypa in" i handlingen lite extra. Nackdelen är att längtan till Italien blir än starkare men jag får ge mig till tåls till nästa år, för då blir det Italien i september.

Presidentens val av Anne Holt

Nu har jag läst ut boken som jag hade så höga förväntningar på främst på grund av den goda kritiken den har fått. Jag måste dock säga att jag är lite besviken. I normala fall kan jag inte lägga undan hennes böcker när saker väl har börjat hända men den här boken kunde jag utan svårigheter släppa, till och med mitt i ett kapitel.

Det som tillhör mig är utan tvekan hennes bästa bok och den här hamnar någonstans mitt i listan.

Nu har det återigen bevisats att man inte ska bry sig om vad kritikerna säger utan det är att bilda sig en egen uppfattning som gäller!

Näst på tur står John Grisham - Uppgörelsen

Liza Marklund

Nu har jag läst ut Nobels testamente och den var helt klart läsvärd, men slutet var lite konstigt. Det är väl bara att hoppas att hon kommer ut med en fortsättning så småningom.

Ikväll skall jag börja läsa Anne Holts bok - Presidentens val. Om den är lika bra som kritikerna säger så är det bara att förbereda sig på sträckläsning. Spänning från första till sista sidan, det gillar jag!

Liza Marklund och Anne Holt

Tyvärr så lyckades jag inte få tag på Stieg Larssons senaste bok på biblioteket. Inte nu för att dom inte hade den men för att det var en lång ringlande kö så jag fick snällt sätta upp mig på den listan.

Istället så roffade jag åt mig Liza Marklunds "Nobels testamente" och Anne Holts "Presidentens val". Och det är ju inte heller så illa för jag tycker att båda två skriver spännande böcker.

Jag kommer aldrig att glömma bort så fruktansvärt arg jag var både under tiden och efter det jag hade avslutat att läsa boken "Gömda". Jag kan fortfarande känna ilskan komma krypande bara jag så mycket som tänker på den boken. Jag har försökt få min bror att läsa den men han blåvägrar och säger "Jag har hört talas om den och det räcker för mig. Jag skulle bli så förbannad och då låter jag hellre bli att läsa den"

På tal om bror. Jag har en syster och en bror och i stort sett så har vi bara en sak gemensamt: Vi slukar alla tre böcker och vi skulle formligen dö om biblioteket skulle slå igen eller något liknande. Det lustiga är att varken vår mor eller far läser. Hur kan det komma sig tror ni? Är böckernas charm och läsningens tjusning medfött, eller något man lär sig?

Stieg Larsson nästa

Nu har jag alldeles strax läst ut boken av Marian Keyes och då är det Stieg Larssons sista bok som står på tur. Jag hoppas bara att den finns på biblioteket (jag bor på en liten ort och då är sådana här saker inget man ska ta för givet).

Jag lyckades faktiskt läsa böckerna i fel ordning, vilket är något som jag lyckas med ganska ofta när jag tänker efter. Min bror skrek i högan sky när jag berättade vilken av Stieg Larssons böcker jag hade börjat med. För mig personligen spelar ordningen egentligen ingen roll, i alla fall inte med hans böcker. Det enda som hände var att jag fick en "aha det var därför upplevelse" mellan varven. Oordningen i läsordningen gjorde dock inte spänningen mindre njutbar!

Marian Keyes

För några dagar sedan var jag på biblioteket och fick med mig en bok av Marian Keyes hem. Jag hade läst någonstans att hon hade skrivit en ny bok och det var nog det som inspirerade mig.

Efter bara några sidor av "Å andra sidan" så kan jag inte förstå varför jag har glömt bort henne under en sådan lång tid. Visserligen så är min favoritgenre deckare så det kan vara en av förklaringarna men jag formligen älsade "Vattenmelonen", "Sushi för nybörjare", och en "Oväntad semester" så man tycker ju att jag borde ha tänkt på henne åtminstone någon gång mellan all spänning.

Hur som helst kan jag varmt rekommendera de här böckerna om man ännu inte har upptäckt dom. De är otroligt underhållande med kvicka och träffsäkra kommentarer.

Citat 1 ur boken: "Jag går aldrig i lågklackat. Mina skor är så högklackade att ibland när jag kliver ur dem tittar sig folk förvirrat omkring och undrar: Vart tog hon vägen? och då måste jag säga: Jag är här nere"

Citat 2 ur boken: Det är hon som bestämmer var skåpet ska stå. Men där tog de fel, för de bestämde båda två. De hade var sitt skåp"

Jag har redan skrattat mig halvt fördärvad och jag har endast läst till sidan 48 ... vad månde bliva av fortsättningen. En sak vet jag dock, jag ska inte glömma bort att läsa hennes böcker igen och efter jag har läst ut den här så skall jag ge mig ut på jakt efter hennes nyligen utkomna bok.

Filmatisering av böcker

Engelska tv-deckare har alltid fascinerat mig och de slår de amerikanska med hästlängder. Bakom en tv-deckare finns det alltid en författare och en som enligt mig är helt outstanding är Elizabeth George.

Elizabeth George bor i USA men alla hennes böcker utspelar sig i England. Hon har bland annat skrivit: Pappas lilla flicka, Minnet av Edward, En högst passande hämd, Saknaden efter Josef och i fiendens närvaro.

Den senaste i raden som jag har läst heter "Med svek i sinnet". Även om den inte hör genren till så är det en bok som man inte kan lägga ifrån sig. Hon har en fantastisk förmåga att göra läsaren helt uppslukad i handlingen och man bara måste få veta hur boken slutar.

Måste dock erkänna att det kändes lite konstigt att Barbara Havers vapendragare Thomas Lynley inte är med i den här boken. Han måste ju alltid städa upp lite efter Barbaras nyckfulla och inte alltid så väl genomtänkta bravader men i den här boken är hon helt och hållet utelämnad till sig själv. Och med facit i hand så klarar hon av det också, på hennes eget speciella vis.

Veckans favoritförfattare

Engelska tv-deckare har alltid fascinerat mig och de slår de amerikanska med hästlängder. Bakom en tv-deckare finns det alltid en författare och en som enligt mig är helt outstanding är Elizabeth George.

Elizabeth George bor i USA men alla hennes böcker utspelar sig i England. Hon har bland annat skrivit: Pappas lilla flicka, Minnet av Edward, En högst passande hämd, Saknaden efter Josef och i fiendens närvaro.

Den senaste i raden som jag har läst heter "Med svek i sinnet". Även om den inte hör genren till så är det en bok som man inte kan lägga ifrån sig. Hon har en fantastisk förmåga att göra läsaren helt uppslukad i handlingen och man bara måste få veta hur boken slutar.

Måste dock erkänna att det kändes lite konstigt att Barbara Havers vapendragare Thomas Lynley inte är med i den här boken. Han måste ju alltid städa upp lite efter Barbaras nyckfulla och inte alltid så väl genomtänkta bravader men i den här boken är hon helt och hållet utelämnad till sig själv. Och med facit i hand så klarar hon av det också, på hennes eget speciella vis.