Flyga drake av Khaled Hosseini

Det kändes som att jag åkte en riktig känslo-berg-och-dalbana när jag läste den här boken. Den gjorde mig både glad, ledsen, arg, förtvivlad, lycklig och ja, nästan salig. Allt på en och samma gång.

Boken handlar om Amir (rikemansson) och Hassan (hans tjänare). Hassan avgudar Amir och han är alltid beredd att rycka in när Amir hamnar i trångmål. En dag får Amir chansen att återgälda Hassans lojalitet men han sviker. Amir och hans pappa Baba flyr till Amerika när Sovjetunionens styrkor invaderar Afghanistan. Där skapar de ett nytt liv men minnet av Hassan lever kvar och en dag tvingas Amir att agera och att ta tag i det förflutna.

Trots att det har gått ungefär ett dygn sedan jag läste ut boken finns det framför allt en scen som har etsat sig fast i mitt minne: "Jag kastade granatäpplet på honom. Det träffade på bröstet, där det sprack så att det röda fruktköttet stänkte. Hassans skrik var fullt av förvåning och smärta. "Slå tillbaka!" sa jag argt. Hassan tittade på fläcken på bröstet och sedan på mig. "Upp med dig" Klipp till mig!" sa jag. Hassan reste sig faktiskt upp men stod bara där och såg omtöcknad ut, som en person som spolats ut i havet av en tidvattenvåg efter att alldeles nyss ha gått omkring på stranden och njutit av en skön promenad. Jag kastade ett granatäpple till, den här gången träffade det på axeln. Saften skvätte upp i ansiktet på honom. [...] Jag önskade att han skulle göra det. Jag längatade efter att han skulle bestraffa mig, så att jag äntligen skulle kunna sova på nätterna.[...] Men trots att jag bombarderade Hassan med frukt så rörde han inte ett finger. "Fegis" sa jag. "Du är bara en jäkla fegis!" Jag vet inte hur många granatäpplen jag kastade på honom. Det enda jag vet är att när jag till sist slutade var jag flåsig och andfådd och Hassan var helt insmord av rött fruktkött, det såg ut som att han hade blivit skjuten av en exekutionspatrull. Jag föll på knä, utmattad, förbi, förtvivlad. Då plockade Hassan faktiskt upp ett granatäpple. Han gick fram till mig. Öppnade frukten och slog sönder den mot sin egen panna. "Så" kraxade han medan den röda saften rann som blod på hans kinder. "Är du nöjd nu? Mår du bättre" Han vände sig om och började gå nerför backen. (S. 95-96)

Det här är en helt fantastisk bok!

Uppståndelsen av John Matthews

För en tid sedan skrev jag om boken "Sista beviset" skriven av John Matthews. Då klassade jag den som en av de bästa böckerna som jag hade läst. Nu har det dock kommit en bok som slår den med hästlängder och den heter "Uppståndelsen" av samma författare. Eftersom jag personligen tyckte att det var 610 sidors idel spänning blir jag lite förvånad över den sågning som finns att läsa på SvD kultursida. Å andra sidan kanske det inte är så förvånande eftersom jag sällan har samma åsikt som en recensent och dessutom har jag många gånger svårt att förstå hur en viss bok /författare kan ha fått ett visst pris.

Jag kommer hur som helst att läsa fler böcker av denna i mitt tycke lysande författare!

Adress Fleshmarket Close av Ian Rankin

Jag har precis läst ut "Adress Fleshmarket Close" av Ian Rankin och det utan att den lämnade något större avtryck efter sig. Tempot är lågt och det händer inte mycket. Jag håller definitivt inte med Daily Mail i deras lovord: "I Adress Fleshmarket Close triumferar Rankin igen. Det kan inte finnas en bättre deckarförfattare". Nu vill jag inte gå så långt att jag klankar ner på författaren eftersom han har skrivit andra böcker som är riktigt bra, dock så tycker jag att den här var något av ett bottennapp.

Nu har jag precis börjat med "Uppståndelsen" av John Matthews och den ser väldigt lovande ut.

Skugga av Karin Alvtegen

Karin Alvtegen har skrivit en bok som heter "Skugga". Den handlar om familjen Ragnerfeldt: pappan Axel Ragnerfeldt, nobelpristagare, hans fru Alice, före detta författare, sonen Jan-Erik som försörjer sig på att förvalta sin fars livsverk samt hans fru Louise och dottern Ellen. Var och en av familjemedlemmarna genomlever livet på sitt eget speciella sätt. När Gerda Persson dör, familjen Ragnerfeldts gamla hushållerska, ställs saker på sin spets. I kvarlåtenskapet hittas nämligen uppgifter om Ragnerfeldts som innehåller en lång och mörk historia som innehåller hemligheter, svek, lögner och ond bråd död.

Det här en psykologisk triller som är helt omöjlig att lägga ifrån sig. "Skugga" är den första boken jag har läst av Alvtegen men det kommer inte att bli den sista.

Det tolfte kortet av Jeffery Deaver

Det här är andra boken jag läser av Jeffery Deaver och den har allt: kärlek, fantasi och inte minst spänning från första till sista sidan. Den handlar om en svart flicka som blir överfallen när hon sitter i ett arkiv för att läsa en artikel om hennes förfader som var en frigiven slav. Flickan klarar sig emellertid undan på grund av sin uppfinnerikedom. Ganska snart inser polisen att de har med en professionell mördare att göra. Fler människor dör och Lincoln Rhyme och hans medhjälpare tvingas att gräva i nationens historia. Men gräver de verkligen på rätt ställe?

Det här är en bok som jag varmt kan rekommendera!

Djinghis Kahns hemligheter av Clive Cussler

Clive Cussler har länge varit en av mina favoritförfattare. Så fort jag har sett en ny bok av honom på biblioteket har jag norpat den och krupit upp i soffhörnet och formligen slukat den. Den euroforiska känslan infinner sig dock inte med "Djingis Kahns hemlighet", snarare tvärtom. Al Giardino, Rudi Gunn och Dirk Pitt åker till Mongoliet för att hindra en oljemogul att gå i sin förfader Djingis Kahns spår och bli herre över Kina. Oljemogulen har en hel hop med beväpnade vakter varav några är utrustade med pil och båge. Trots det så lyckas gänget med Dirk Pitt i spetsen med sina föresatser utan så gott som en skråma. Det är helt enkelt inte trovärdigt! Läsvärd? Nja!