Dödens plats av Stephen Booth

I Stephen Booth´s roman "Dödens plats" får läsaren stifta bekantskap med dödsklockan - en klocka som talar om när man ska dö. Denna klocka finns faktiskt på riktigt. Fastän jag inte är direkt skrockfull så vågar jag inte själv testa den. För er med starkare nerver eller en mer än lovlig nyfikenhet så hittar ni dödsklockan på nätet.

I dödens plats kämpar Diane Fry med en anonym person som lämnar telefonmeddelanden om ett mord som snart ska ske. Fry tar det inte på allvar förrän en ung kvinna kidnappas och spårlöst försvinner. Samtidigt fösöker Cooper identifiera ett skelett som har påträffats i skogen. Ganska snart dyker det upp kopplingar mellan de båda polisernas fall.

Återigen har Booth skrivit en tät roman med mycket spänning, härliga dialoger och humor. Eftersom döden och ett visst krematorium tar ett stort utrymme i den här boken är det svårt att undvika kopplingar till bibeln. Det är just de avsnitten som är så förtvivlat roliga eftersom Booth har en härlig distans. I boken visar Coopers katt Randy stolt upp sitt byte i form av en mus. Cooper lånar sig en bibel och sedan följer följande avsnitt: "Han [Cooper] suckade och ställde ifrån sig ölen. Randy blev nyfiken på detta ovanliga beteende och kom och lade sig på mattan. "Det är Bibeln", sa Cooper. "Den borde du läsa. Då kanske du lär dig något. ´Du skall icke döda` till att börja med." (Dödens plats, s. 331) Hilarious!!

Diagnos Gisslan av Peter Gissy

"Diagnos: Gisslan" är Peter Gissys nionde kriminalroman i Göteborgsmiljö. Den handlar om ett bankrån som går snett. Då polisen lyckas skjuta sönder däcken på flyktbilen tvingas de till att snabbt få tag på ett nytt fordon. De får tag på en Mercedes på en bensinstation och de tar bilens ägare med sig: Robert Krügers svärfar Sven. Han lider av svåra hjärtproblem så polisen måste jobba snabbt för att hitta rånarna och Sven. Under tiden som jakten fortskrider dör fler offer och Robert Krüger känner sig tvingad att gå bakom ryggen på polisen och gå med på rånarnas krav om en ansenlig summa pengar.

Jag har läst flera böcker av Peter Gissy och de håller en ganska bra klass. Jag räknar dock inte in honom bland de allra bästa. Det finns såväl svenska som utländska författare som ligger steget före såväl vad gäller intrig, spänning som miljö- och personbeskrivningar. Nu håller jag på att läsa "Equinox" av Michael White och trots att jag bara har läst ett par kapitel så går det en kall kår bakom ryggraden bara jag tänker på den boken. Spännande, spännande!

Stephen Booth x 2

Stephen Booth befäster sin ställning som min absoluta favoritförfattare. Han har ett sätt att uttrycka sig som jag inte kan sluta att beundra och hans sätt att berätta sin historia är i absolut världsklass. Här följer ett smakprov på hans helt underbara språk:

"Ibland uttalade han [Page] bokstaven "t" på ett speciellt sätt med tungan mot tänderna. Det hördes tydligt i ord som "stund" och "tålamod". Cooper fann det distraherande och började lyssna noggrannare för att försöka upptäcka ett mönster. Han märkte snart att ljudet bara kom om ordet avslutade en mening. Resultatet blev en extra betoning, som om han uttalade punkten efter meningens slut. Varje gång han hörde det föreställde han sig hur Page spottade ut ett utropstecken, som en bit äppelskal som fastnat mellan tänderna" (Ett sista andetag, s.131)

Helt underbart eller vad tycker ni?

De två senast "Booth deckare" som jag har läst heter "Blindspel" och "Ett sista andetag" och som vanligt utspelar sig handlingen i Peak District. I "Blindspel" är en ung tjej, Emma, försvunnen sedan två år. När en man som växt upp i samma by brutalt mördas kopplas de båda fallen ihop. Fry och Cooper är övertygade om att byborna vet mer om vad som har hänt än vad de låtsas om.

Mansell Quinn dömdes till livstids fängelse för mord på hans älskarinna. Efter knappt 14 år blir han villkorligt frigiven och han tycks vara uppslukad av jordens yta. Kort efter hans frigivning mördas Quinns exfru och Fry och Cooper förstår att Quinn är ute efter hämd. Det blir en katt och råtta lek som intensifieras när Cooper får reda på att det var hans far, Joe Cooper, som satte Quinn bakom galler. I "Ett sista andetag" spelar även just andetagen en viss betydelse.

Båda böckerna är mycket läsvärda!!

Den svarta linjen av Jean-Christophe Grangé

Som jag skrev i ett tidigare inlägg är " Den svarta linjen" skriven av Jean-Christophe Grangé en rysligt spännande deckare. Den börjar lite trevande för att undan för undan öka tempot och formligen explodera på slutet.

Den handlar om Jaques Reverdi som arresteras i Malaysia misstänkt för ett antal kvinnomord. Journalisten Marc Dupeyrat blir besatt av att komma under ytan på seriemördarens personlighet. För att lyckas med detta utger han sig för att vara en kvinna. Han lånar namnet Elisabeth av en svensk turist och för att ge namnet ett ansikte använder han bilden av en modell, Khadidja. I början är Reverdi inte ett dugg intresserad av någon brevväxling, men till slut går han med på det. Efter ett tag åker Marc till Asien för att följa i mördarens spår. Under en förflyttning från fängelset till en förhörslokal lyckas Reverdi rymma. Mardrömmen för Marc och Khadidja tar sin början.

På en skala mellan 1 till 5 skulle jag ge den en 4. Oliiidligt spännande!

Den svarta linjen av Jean-Christophe Grangé

Jag håller nu på att läsa en ruskigt spännande deckare. Den heter "Den svarta linjen" och är skriven av Jean-Christophe Grangé. Boken handlar om den före detta sportdykningsmästaren - Jacques Reverdi - som arresteras i Malaysia för att ha knivmördat flera unga kvinnor. Journalisten Marc som blir besatt av seriemördarnas personlighet bestämmer sig för att få till en intervju med honom. När han pratade med en journalistkollega i Malaysia får han veta att enda sättet för honom att få till stånd en intervju är att spela på Reverdis svagaste punkt: kvinnor. Marc bestämmer sig för att presentera sig som Elisabeth för att försöka vinna hans förtroende.

Längre har jag inte hunnit men det kryper i kroppen av spänning ..... fortsättning följer när jag har läst ut den.

Iskallt spår av Stephen Booth

Stephen Booth har gjort det igen! Iskallt spår är en tät deckare med oerhört välskrivna miljöbeskrivningar, intressanta personskildringar och en iskall intrig.

På kort tid hittas tre lik: Marie Tennant som till synes har tagit självmord, i ett gammalt bombplan hittas ett spädbarnslik och vid en vägkant hittas kroppen av ett manslik. Parallellt med utredningen - som leds av Diane Fry - gör Ben Cooper sina egna små utflykter och verkar vara mer intresserad av att hjälpa Alison Morrissey som vill få reda på vad som egentligen hände då hennes morfar försvann spårlöst en vinterdag 1945. Kan det möjligtvis vara så att händelserna har ett samband?

Det här är tredje boken jag läser och det är definitivt inte den sista. Han är helt klart en lysande stjärna på världens deckarhimmel.