Karin Fossum

Nu har jag läst ut Se dig inte om med Karin Fossum. Den var riktigt bra men eftersom hon ibland hoppar mellan "figurerna" så kan det ibland vara svårt att hänga med.

Nu har jag precis börjat på Den som fruktar vargen och den verkar riktigt lovande. Tyvärr så följer problemet med "hoppandet" med även här. Men det kan å andra sidan bara vara jag som har problem med det, eller?

Boken som står på tur är Den högsta kasten av Carina Rydberg. Har aldrig läst hennes böcker tidigare så det kommer att bli en ny bekanskap.

Donna Leon och Magdalena Graaf

Idag har jag varit på biblioteket igen, det känns som att jag är där i stort sett varje dag. Nåja, det kommer att bli betydligt mindre av den varan inom kort eftersom jag alldeles strax måste koncentrera mig från att flytta från mitt hus till en lägenhet. Med andra ord så gäller det att passa på!

Jag sprang hur som helst på en bok av Donna Leon och som vanligt så kan jag inte bara gå förbi utan den slank med hem. Den heter Djupt vatten och enligt recensenterna skall den vara något alldeles extra. Hur det är med den saken återstår att se men en sak vet jag och det är att återigen kommer längtan till Italien att komma upp till ytan och banka mig i skallen för att få uppmärksamhet. Vem vet, det kanske blir en weekend resa till Rom eller något liknande inom kort. Jag har inte varit i Italien sedan ´98 så det är onekligen dags.

På Konsum hittade jag Magdalena Graafs bok som har fått bra kritik både av Linda Skugge och Camilla Läckberg. Även om jag inte är någon direkt fan av Graaf så följde den med mig hem. Vem vet, man kanske blir positivt överraskad!

Isprinsessan av Camilla Läckberg

Nu skall jag sätta tänderna i Isprinsessan av Camilla Läckberg. Om den är så bra som man har hört så lär det nog komma ett utlåtande redan under kvällen, man vet aldrig!

Var förresten ut och tittade på Camilla Läckbergs hemsida. Där fanns det ganska mycket intressanta saker att läsa om. Ett tips för er som redan inte har hittat dit!

Olycksfågeln av Camilla Läckberg

Jag vet inte hur det gick till men i går kväll började jag läsa Olycksfågeln skriven av Camilla Läckberg och nu har jag läst ut den!?

Det finns inget bättre än böcker som man bara inte kan sluta läsa men samtidigt är det så frustrerande för det finns andra saker som borde göras istället. Jag har dock aldrig varit med om att boken har förlorat kampen och inte vet jag om jag har tänkt försöka ändra på det heller. Min filosofi är att alla andra saker kan vänta men det kan definitivt inte en bra bok som bara ber om uppmärksamhet.

Som vanligt har jag lyckats läsa böckerna i fel ordning (detsamma gjorde jag med Stieg Larsson) men som tur var så har jag ändå på något underligt sett inga problem med sammanhanget. Jag vet vem alla personer är och jag vet ganska mycket om personerna i böckerna. Fast nästa gång jag börjar läsa något av en "ny" författare skall jag börja med bok nummer 1 för att sedan beta av dom i tur och ordning. Det har jag lovat mig själv! (Försöker glömma bort hur det brukar gå med sådana löften)

Donna Leon

Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att jag alltid sträckläser Donna Leons böcker. Böckerna dryper inte direkt av spänning. Visst människor dör ibland i en faslig takt men det är ändå inte därför som jag hela tiden läser en sida till och en till och en till.

En teori är att det kan vara på grund av att jag känner igen en del av miljöerna hon beskriver: de trånga gränderna i Venedig, gondoler, grönsaksstånd, Ponte di Rialto och så vidare.

I Klädd för döden beskriver hon dessutom värmen i Italien i augusti som någonting alldeles oerhört hemskt. Det fick mig att minnas hur hemskt det var när jag var i Italien i Rom för ganska precis tio år sedan.

En sak vet jag dock med bestämdhet, längtan till Italien blir aldrig så intensiv som under tiden och ett tag efter att jag har läst en bok av Donna Leon.

John Grisham och Donna Leon

Eftersom den här midsommaren inte bjuder på något direkt vacker väder så tänker jag stanna inne och läsa en god bok. Och inte tänker jag ha dåligt samvete för det heller.

Jag har precis avslutat Uppgörelsen av John Grisham och det är en bok som rekommenderas om ni inte redan har läst den.

Idag ska jag börja med Klädd för döden av Donna Leon som i vanlig ordning har förlagt handlingen till Venedig. Det är lite extra intressant att läsa hennes böcker eftersom jag har varit i Venedig två gånger vilket får mig att "krypa in" i handlingen lite extra. Nackdelen är att längtan till Italien blir än starkare men jag får ge mig till tåls till nästa år, för då blir det Italien i september.

Presidentens val av Anne Holt

Nu har jag läst ut boken som jag hade så höga förväntningar på främst på grund av den goda kritiken den har fått. Jag måste dock säga att jag är lite besviken. I normala fall kan jag inte lägga undan hennes böcker när saker väl har börjat hända men den här boken kunde jag utan svårigheter släppa, till och med mitt i ett kapitel.

Det som tillhör mig är utan tvekan hennes bästa bok och den här hamnar någonstans mitt i listan.

Nu har det återigen bevisats att man inte ska bry sig om vad kritikerna säger utan det är att bilda sig en egen uppfattning som gäller!

Näst på tur står John Grisham - Uppgörelsen

Liza Marklund

Nu har jag läst ut Nobels testamente och den var helt klart läsvärd, men slutet var lite konstigt. Det är väl bara att hoppas att hon kommer ut med en fortsättning så småningom.

Ikväll skall jag börja läsa Anne Holts bok - Presidentens val. Om den är lika bra som kritikerna säger så är det bara att förbereda sig på sträckläsning. Spänning från första till sista sidan, det gillar jag!

Liza Marklund och Anne Holt

Tyvärr så lyckades jag inte få tag på Stieg Larssons senaste bok på biblioteket. Inte nu för att dom inte hade den men för att det var en lång ringlande kö så jag fick snällt sätta upp mig på den listan.

Istället så roffade jag åt mig Liza Marklunds "Nobels testamente" och Anne Holts "Presidentens val". Och det är ju inte heller så illa för jag tycker att båda två skriver spännande böcker.

Jag kommer aldrig att glömma bort så fruktansvärt arg jag var både under tiden och efter det jag hade avslutat att läsa boken "Gömda". Jag kan fortfarande känna ilskan komma krypande bara jag så mycket som tänker på den boken. Jag har försökt få min bror att läsa den men han blåvägrar och säger "Jag har hört talas om den och det räcker för mig. Jag skulle bli så förbannad och då låter jag hellre bli att läsa den"

På tal om bror. Jag har en syster och en bror och i stort sett så har vi bara en sak gemensamt: Vi slukar alla tre böcker och vi skulle formligen dö om biblioteket skulle slå igen eller något liknande. Det lustiga är att varken vår mor eller far läser. Hur kan det komma sig tror ni? Är böckernas charm och läsningens tjusning medfött, eller något man lär sig?

Stieg Larsson nästa

Nu har jag alldeles strax läst ut boken av Marian Keyes och då är det Stieg Larssons sista bok som står på tur. Jag hoppas bara att den finns på biblioteket (jag bor på en liten ort och då är sådana här saker inget man ska ta för givet).

Jag lyckades faktiskt läsa böckerna i fel ordning, vilket är något som jag lyckas med ganska ofta när jag tänker efter. Min bror skrek i högan sky när jag berättade vilken av Stieg Larssons böcker jag hade börjat med. För mig personligen spelar ordningen egentligen ingen roll, i alla fall inte med hans böcker. Det enda som hände var att jag fick en "aha det var därför upplevelse" mellan varven. Oordningen i läsordningen gjorde dock inte spänningen mindre njutbar!

Marian Keyes

För några dagar sedan var jag på biblioteket och fick med mig en bok av Marian Keyes hem. Jag hade läst någonstans att hon hade skrivit en ny bok och det var nog det som inspirerade mig.

Efter bara några sidor av "Å andra sidan" så kan jag inte förstå varför jag har glömt bort henne under en sådan lång tid. Visserligen så är min favoritgenre deckare så det kan vara en av förklaringarna men jag formligen älsade "Vattenmelonen", "Sushi för nybörjare", och en "Oväntad semester" så man tycker ju att jag borde ha tänkt på henne åtminstone någon gång mellan all spänning.

Hur som helst kan jag varmt rekommendera de här böckerna om man ännu inte har upptäckt dom. De är otroligt underhållande med kvicka och träffsäkra kommentarer.

Citat 1 ur boken: "Jag går aldrig i lågklackat. Mina skor är så högklackade att ibland när jag kliver ur dem tittar sig folk förvirrat omkring och undrar: Vart tog hon vägen? och då måste jag säga: Jag är här nere"

Citat 2 ur boken: Det är hon som bestämmer var skåpet ska stå. Men där tog de fel, för de bestämde båda två. De hade var sitt skåp"

Jag har redan skrattat mig halvt fördärvad och jag har endast läst till sidan 48 ... vad månde bliva av fortsättningen. En sak vet jag dock, jag ska inte glömma bort att läsa hennes böcker igen och efter jag har läst ut den här så skall jag ge mig ut på jakt efter hennes nyligen utkomna bok.

Filmatisering av böcker

Engelska tv-deckare har alltid fascinerat mig och de slår de amerikanska med hästlängder. Bakom en tv-deckare finns det alltid en författare och en som enligt mig är helt outstanding är Elizabeth George.

Elizabeth George bor i USA men alla hennes böcker utspelar sig i England. Hon har bland annat skrivit: Pappas lilla flicka, Minnet av Edward, En högst passande hämd, Saknaden efter Josef och i fiendens närvaro.

Den senaste i raden som jag har läst heter "Med svek i sinnet". Även om den inte hör genren till så är det en bok som man inte kan lägga ifrån sig. Hon har en fantastisk förmåga att göra läsaren helt uppslukad i handlingen och man bara måste få veta hur boken slutar.

Måste dock erkänna att det kändes lite konstigt att Barbara Havers vapendragare Thomas Lynley inte är med i den här boken. Han måste ju alltid städa upp lite efter Barbaras nyckfulla och inte alltid så väl genomtänkta bravader men i den här boken är hon helt och hållet utelämnad till sig själv. Och med facit i hand så klarar hon av det också, på hennes eget speciella vis.

Veckans favoritförfattare

Engelska tv-deckare har alltid fascinerat mig och de slår de amerikanska med hästlängder. Bakom en tv-deckare finns det alltid en författare och en som enligt mig är helt outstanding är Elizabeth George.

Elizabeth George bor i USA men alla hennes böcker utspelar sig i England. Hon har bland annat skrivit: Pappas lilla flicka, Minnet av Edward, En högst passande hämd, Saknaden efter Josef och i fiendens närvaro.

Den senaste i raden som jag har läst heter "Med svek i sinnet". Även om den inte hör genren till så är det en bok som man inte kan lägga ifrån sig. Hon har en fantastisk förmåga att göra läsaren helt uppslukad i handlingen och man bara måste få veta hur boken slutar.

Måste dock erkänna att det kändes lite konstigt att Barbara Havers vapendragare Thomas Lynley inte är med i den här boken. Han måste ju alltid städa upp lite efter Barbaras nyckfulla och inte alltid så väl genomtänkta bravader men i den här boken är hon helt och hållet utelämnad till sig själv. Och med facit i hand så klarar hon av det också, på hennes eget speciella vis.