Sömtuta av Mark Billingham

Sömntuta - Mark Billingham
Om den här boken hade stått inklämd i en hylla någonstans hade jag knappast lånat den. Detta blott och enbart för den tämligen intetsägande titeln. Nu stod den dock på en boksnurra till allmän beskådan och det var då väl för väl. Jag saknar nästan ord för att beskriva hur bra den är. Historien är lika grotesk som fascinerande: tre unga kvinnor dör av stroke. Misstankar väcks om att allt inte står rätt till och när man upptäcker lugnande medel i ett blodprov ändras rubricering från naturlig död till mord. Polisen har inte mycket att gå på men till slut gör mördaren ett misstag. Alison Willet överlever - hon kan se, höra och känna men är helt oförmögen att kommunicera med omvärlden. Men var det verkligen ett misstag?

Läs den!

I minnenas tecken av Reginald Hill

I minnenas tecken - Reginald Hill
Jag vill minnas att jag tidigare har skrivit att jag aldrig skulle läsa någon fler bok skriven av Reginald Hill. Nu har jag gjort det i alla fall och jag måste säga att "I minnenas tecken" är en bästa av de som jag har läst. Här innehar Pascoe huvudrollen och han blir inblandad i historien på två sätt: dels som polis och dels som vän till de personer som brutalt mördades i en liten stuga.

Intrigen är ganska invecklad och tempot är som vanligt ganska lågt men det gör som ingenting. Boken rekommenderas!

Svarta sinnen av Ian Rankin

Två seriemördare med snarlika namn innehar huvudrollerna i Ian Rankins bok Svarta sinnen. Den ena heter Bibel-John och härjade i Skottland på 1960-talet. Tre decennier senare dyker hans Copy-cat upp och tilldelas namnet Johnny Bibel. Under tiden undersöker John Rebus en oljearbetares död. Fallen med de båda seriemördarna tränger sig in i Rebus utredning och han tvingas göra upp med sitt förflutna.

Det är en något snällare kriminalkommissarie vi får träffa i den här boken. Han tar itu med såväl sina alkoholproblem som med sin förkärlek för cigaretter och blir nästintill en renlevnadsmänniska innan bokens sista sida har lästs. Det är inte så jag har lärt känna John Rebus. Som tur är förtar inte hans nya vanor spänningen i boken.

De som dödar av John Connolly

De som dödar av John Connolly är en märklig bok och då tänker jag framför allt på handlingen och författarens förkärlek för djuret som jag avskyr mest av allt, nämligen spindlar *rysningar*.

Handlingen utspelar sig i USA (detta trots att författaren är irländare). I norra Maine upptäcks en massgrav med kvarlevorna av Aroostookbaptister. Grace Paltier hittas död och poliserna klassar det som självmord. Det är dock många som är tveksamma till att det verkligen överensstämmer med sanningen. Charlie Parker anställs för att bringa klarhet i frågan. Det dröjer inte länge innan Parker inser att Grace självmord och massgraven hör ihop.

Detta är en oerhört blodig historia som inte lämnar mersmak hos mig i alla fall. Människor med spindelfobi gör nog bäst i att välja en annan bok från hyllan eftersom det formiligen kryllar av dem på var och varannan sida. Den här boken tänker i alla fall jag glömma så fort som möjligt och det gör jag genom att läsa en bok av Ian Rankin som är mer i min smak.