tisdag 21 april 2009

Stephen Booth x 2

Stephen Booth befäster sin ställning som min absoluta favoritförfattare. Han har ett sätt att uttrycka sig som jag inte kan sluta att beundra och hans sätt att berätta sin historia är i absolut världsklass. Här följer ett smakprov på hans helt underbara språk:

"Ibland uttalade han [Page] bokstaven "t" på ett speciellt sätt med tungan mot tänderna. Det hördes tydligt i ord som "stund" och "tålamod". Cooper fann det distraherande och började lyssna noggrannare för att försöka upptäcka ett mönster. Han märkte snart att ljudet bara kom om ordet avslutade en mening. Resultatet blev en extra betoning, som om han uttalade punkten efter meningens slut. Varje gång han hörde det föreställde han sig hur Page spottade ut ett utropstecken, som en bit äppelskal som fastnat mellan tänderna" (Ett sista andetag, s.131)

Helt underbart eller vad tycker ni?

De två senast "Booth deckare" som jag har läst heter "Blindspel" och "Ett sista andetag" och som vanligt utspelar sig handlingen i Peak District. I "Blindspel" är en ung tjej, Emma, försvunnen sedan två år. När en man som växt upp i samma by brutalt mördas kopplas de båda fallen ihop. Fry och Cooper är övertygade om att byborna vet mer om vad som har hänt än vad de låtsas om.

Mansell Quinn dömdes till livstids fängelse för mord på hans älskarinna. Efter knappt 14 år blir han villkorligt frigiven och han tycks vara uppslukad av jordens yta. Kort efter hans frigivning mördas Quinns exfru och Fry och Cooper förstår att Quinn är ute efter hämd. Det blir en katt och råtta lek som intensifieras när Cooper får reda på att det var hans far, Joe Cooper, som satte Quinn bakom galler. I "Ett sista andetag" spelar även just andetagen en viss betydelse.

Båda böckerna är mycket läsvärda!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar