lördag 12 september 2009

Recension: Da Capo av Ed McBain

Författare: Ed McBain
Originalets titel: Fiddlers
Utgivningsår: 2005 (2008 i Sverige)
Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 248
Mitt betyg: 1



En efter en faller offren för Glockmannens kulor. Han skjuter dem med två kulor i huvudet efter att han har presenterat sig som Chuck för sina offer. Till en början verkar ingen av dem ha några som helst beröringspunkter med varandra och poliserna på 87:e distriktet står helt handfallna.

Handlingen är lika tunn som antalet sidor mellan pärmarna. Inte en enda gång blir det ens lite spännande. Glockmannen går och skjuter ihjäl människor till höger och vänster och poliserna lufsar fram utan ett enda spår. Sen då? Ingenting alls! Inga ledtrådar till gärningsmannens motiv presenteras, ej heller inbjuds man som läsare till att lära känna huvudpersonerna. Det här är det närmaste en "än sen då"-upplevelse jag någonsin har kommit.
Hur Daily Mirror kan säga att "McBain är den odiskutable mästaren. Ingen gör det bättre" är för mig en gåta. Det här var den första boken jag har läst av McBain och det är definitivt också den sista.

1 kommentar:

  1. DaCapo är definitivt den sista boken i Evan Hunters (Ed McBains) serie om 87:e polisdistriktet.
    Det är kanske olyckligt att ha börjat med den boken istället för att läsa de ca femtio romanerna i sviten kronologiskt.
    Har man väl kommit in i den där världen och lärt känna personer som Carella, Hawes och Meyer tror jag nog man uppskattar den sista (postumt utgivna) avslutningen också.

    SvaraRadera