Recension: Da Capo av Ed McBain

Författare: Ed McBain
Originalets titel: Fiddlers
Utgivningsår: 2005 (2008 i Sverige)
Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 248
Mitt betyg: 1



En efter en faller offren för Glockmannens kulor. Han skjuter dem med två kulor i huvudet efter att han har presenterat sig som Chuck för sina offer. Till en början verkar ingen av dem ha några som helst beröringspunkter med varandra och poliserna på 87:e distriktet står helt handfallna.

Handlingen är lika tunn som antalet sidor mellan pärmarna. Inte en enda gång blir det ens lite spännande. Glockmannen går och skjuter ihjäl människor till höger och vänster och poliserna lufsar fram utan ett enda spår. Sen då? Ingenting alls! Inga ledtrådar till gärningsmannens motiv presenteras, ej heller inbjuds man som läsare till att lära känna huvudpersonerna. Det här är det närmaste en "än sen då"-upplevelse jag någonsin har kommit.
Hur Daily Mirror kan säga att "McBain är den odiskutable mästaren. Ingen gör det bättre" är för mig en gåta. Det här var den första boken jag har läst av McBain och det är definitivt också den sista.

Jean-Christophe Grangé

Jag har precis läst ut boken "Vargarnas rike" som är skriven av Jean-Christophe Grangé. Han föddes 1961 och är verksam som journalist på Paris-Match. Han har skrivit nio böcker varav endast tre har översatts till svenska:

• Vargarnas rike (2004)
• Den svarta linjen (2005)
• I djävulens spår (2008)

(Årsangivelserna gäller de svenska utgåvorna)

Handlingen i "Vargarnas rike" utspelar sig i Paris och i Turkiet. Det börjar med att Anna Heymes en dag vaknar upp och inte känner igen sin man. Hon börjar hallucinera: ansikten började smälta och flyta ihop till diverse demoniska grimaser framför hennes ögon. Anfallen varar sällan särskilt länge, men de lämnar alltid en bitter bismak efter sig: skräck och oro. Hon inser att hon är tvungen att ta reda på vem hon egentligen är. Jakten på sanningen tar sin början.

Samtidigt pågår en utredning som leds av kapten Paul Nerteaux. Tre bestialiska kvinnomord har skett i Paris turkiska kvarter. Av kropparnas tillstånd framgår det att mördaren går och bär på ett extremt kvinnohat: han skulpterar om offrens kroppar till oigenkännlighet. Nerteaux blir besatt av fallet som leder honom allt djupare in i ett internationellt brottssyndikat.

Boken är en thriller med en oerhört fartfylld intrig. Det formligen kryllar av cliffhangers som triggar upp spänningen, och precis när man tror sig ha listat ut hur vissa saker hänger ihop tar handlingen en oväntad vändning. Spänningen formligen håller läsaren i ett järngrepp som är omöjligt att ta sig ur förrän sista sidan är läst.

Stephen Booth

Stephen Booth föddes 1952 och han har en 25-årig karriär som journalist bakom sig. 2001 lämnade har journalistkåren och blev författare på heltid. Han har alltid velat bli författare och det var när han började läsa noveller som han verkligen njöt av som han började skriva själv. Han skrev sin första novell när han var 12 år gammal. Den handlade om astronauter som mötte aliens på en planet någonstans.

Enligt Booth måste den som drömmer om att bli publicerade författare verkligen brinna för sitt arbete. Den egna personligheten kommer att framträda för läsaren om man bryr sig om vad man skriver. Han tycker att man ska lägga alla regler för skrivandet åt sidan eftersom de kan kväva kreatitiviteten och den individuella rösten som gör att en bok sticker ut bland tusentals andra.

Att Booth skriver deckare är ingen slump: han har läst och tyckt om deckare i många år. Hans arbete som journalist har gett honom många fördelar: han har träffat många poliser och han har bevakat många rättegångar vilket ger en autentisk känsla i hans böcker.

Personligheterna i Booth böcker är skapade från olika aspekter av personer han känner, läser om eller ser på gatan. De autentiska personlighetsdragen kompletteras med en del fantasi för att slutligen smälta samman till en helt ny person. Huvudkaraktärerna i "Svarta hunden" - Stephen Booths debutroman - heter Ben Cooper och Diane Fry. Han är son till en avliden polis och han känner allt och alla i Peak distriktet. Hon kommer från ett distrikt i en stor stad. Hon är ambitiös och vill göra karriär inom polisen. Ben är en känslig kille med stor intuition och han bryr sig om människorna som han möter i sitt jobb. Diane är mer kallhamrad och tuff.

Många av Booths favoritförfattare är britter, men han har också en svensk favorit: Henning Mankell. Karaktärerna i böckerna som Booth läser är viktigare än intrigen och genialiteten i skrivkonsten.

Stephen Booth bor i East Midlands som inte ligger långt från Peak distriktet där handlingen i hans böcker utspelar sig. Området är vackert och det var Storbrittaniens första nationalpark. Parken har nästan 30 miljoner besökare varje år.

Det tog sex månader för Booth att skriva "Svarta hunden". Boken handlar om en 15-årig flicka som spårlöst försvinner. Efter en tid hittas hon mördad av en pensionär som är ute med hunden. Allteftersom utredningen fortskrider avslöjas de hemligheter som de inblandade förtvivlat försöker forsätta att dölja.

Jag formligen älskar den här boken: intrigen är skickligt uppbyggd, personerna och miljöerna är vältecknade. Booth förmåga att förmedla dessa beskrivningar sammanfattas bäst genom följande citat från Jan Ceder, GT "Booth får boksidorna att formligen stinka gödsel i sin skildring av engelsk landsbygd, och framför allt presterar han ovanligt mycket karaktärsutveckling".

På Booths hemsida står att läsa att hans nionde bok om Ben Cooper och Diane Fry kommer att publiceras i år. Det är en helt underbar nyhet för oss som har fått upp ögonen för denna lysande författare.

Självrisk av Elsebeth Egholm

För en tid sedan läste jag för första gången en bok av en dansk författare. Kritikerna jämförde henne bland annat med Anne Holt och det är nog därför som boken följde med mig hem. Jag är annars lite skeptsik mot "nya författare". Varför vet jag egentligen inte men oftast läser jag författare som jag har hört andra prata om eller som jag har läst en recension av.

Självrisk handlar i alla fall om journalisten Dicte Svendsen vars dotter hittar ett lik bara en liten bit från deras hem. Mordet är ovanligt brutalt och Dicte gör allt för att hjälpa polisen i sitt arbete med att fånga mördaren. Hennes bevakning av mordet gör att jakten ganska snart blir både personlig och farlig. Helt klart en läsvärd bok!

Boken är för övrigt en fristående fortsättning på Dolda fel och brister som jag naturligtvis inte har läst eftersom jag min vana trogen aldrig börjar läsa böckerna i rätt ordning :-)

I mördarens rum av P.D. James

Jag har på nytt läst en bok skriven av P.D James. Hon har återigen lyckats med en tät intrig och en spännande historia. Men för ovanlighetens skull så tycker jag att hon har ägnat sig på tok för mycket åt miljöbeskrivningar. Det kan visserligen förklaras med att det är många personer som har fått ett stort utrymme i den här romanen, men trots det så tynger de ner och sinkar historien. Den är dock klart läsvärd och ju mer jag läser av henne desto mer skulle jag önska att hennes böcker återigen kunde skildras med Roy Marsden som Adam Dalgliesh. Det är väl otroligt länge sedan dessa visades, eller hur?

Nu kommer säkert någon att påpeka "Men du tycker ju inte om filmer som är baserade på böcker" men faktum är att det finns några undantag från den regeln.
Serierna om Kommisarie Lynley hör till en av dom. Även om jag blev lite snopen första gången jag såg ett avsnitt eftersom varken han eller Barbara Havers såg ut som jag hade förväntat mig. Ej heller bilen var riktigt densamma men vad gör det när serierna ändå är välgjorda med en spännande intrig.

Hon som spelar Barbara Havers var för övrigt med i det första avsnittet av Rebus som gick för två veckor sedan. Då spelade hon inte polis och det är kul att se att skådespelarna inte fastnar i ett och samma fack.

För övrigt är det Löftet om en lögn skriven av Howard Roughan som står på tur i bokhyllan. Det är första gången som jag kommer att stifta bekantskapen med honom och texten på framsidan låter lovande: "En knockout-thriller med en av de mest spännande rättegångsskildringar jag läst" - James Patterson

Man får förmoda att Mr Patterson inte har läst Stieg Larssons tredje bok för den rättegången var något alldeles extra. Jag njöt i fulla drag och jag log i mjugg allt eftersom den fortskred. Snacka om skrivarkonst!

P.D. James

Efter att ha läst fyren som är skriven av P.D James kan jag lugnt konstatera att hon är en deckardrottning av rang. Jag har läst ett otal av hennes böcker och jag blir alltid lika förundrad över hur hon kan trollbinda sina läsare.

Trots att det tar ganska lång tid innan det verkligen händer någonting i fyren så gör hon redan från början klart att något kommer att hända och hon ger till och med en vink om vad. Men det gör liksom ingenting eftersom spänningen och personbeskrivningarna byggs upp undan för undan, vilket gör att man, ibland utan att ens vara medveten om det tror jag, hela tiden vänder blad bara för att man desperat måste få veta hur det hela kommer att sluta. Imponerande!

Denise Mina

Denise Mina har skrivit fem böcker om Paddy Meehan varav två av dessa är översatta till svenska. Jag hoppas att de övriga tre också kommer att komma på svenska i annat fall skall jag försöka få tag på böckerna i originalspråket. Paddy Meehan är en person som är lätt att tycka om. Hon är ensam familjeförsörjare och hon kämpar ständigt med sin vikt. För att hävda sig som journalist och tar ibland till ojusta metoder för att nå dit hon vill.

Boken jag läser nu heter Det heligaste och består endast av dagboksanteckningar från en autentisk händelse. För att uttrycka det milt är den annorlunda. Ingen större spänning att tala om men trots det vill man veta hur det hela slutar.

Efter att jag har läst ut den här boken så står P.D James Fyren på tur. Det är för övrigt den sista boken jag har hemma och med tanke på att det är fredag idag så måste jag ta mig en tur till biblioteket idag.

Smygande gift av Sara Paretsky och The Life of Pi av Yann Martel

Nu kan jag lägga ytterligare en roman av Sara Paretsky till handlingarna. Boken heter Smygande gift och är liksom de övriga böckerna klart läsvärd.

Parallellt med den boken har jag även läst (läs:bläddrat) The Life of Pi skriven av Yann Martel. Enda anledningen till att jag överhuvudtaget befattade mig med boken är på grund av att jag håller på att läsa in gymnasiekompetensen i Eng B. Det är den klart sämsta bok jag någonsin har läst och hur han kan ha fått pris för den är för mig en gåta. Usch!

Brännsår av Sara Paretsky

Jag har nyligen läst ännu en bok skriven av Sara Paretsky. Boken heter Brännsår och är helt klart en läsvärd thriller.

Ju mer jag läser om huvudpersonen V.I Warshawski (Vic) desto mer tycker jag om henne. I vissa fall kommer jag på mig med att fnittra vilket ofta inträffar när jag känner igen mig själv i henne. Inte för att jag på långa vägar är lika burdus i min framtoning gentemot auktoriteter men snarare hur hon är när hon är ensam i sin lägenhet eller sitter i sin bil.

Av alla böcker som jag hittills har läst av Sara Paretsky är Brännsår den bästa. Den har fart, spänning och ganska mycket självdistans och sådant gillar jag!

Vargtimmen av Denise Mina

Nu har jag återigen läst en bok av en författare som var okänd för mig ända tills för någon dag sedan. Vargtimmen är skriven av Denise Mina. Hennes personbeskrivningar är klockrena vilket gör att man utan tvekan kan se romanfigurerna framför sig när man läser. Storyn är välskriven och spänningen byggs succesivt upp ända till slutet. Helt klart en bok som jag rekommenderar andra att läsa.

Änglavakt av Sara Paretsky

Jag blev faktiskt positivt överraskad av Änglavakt skriven av Sara Paretsky. Tidigare har jag klagat på dåliga översättningar av hennes böcker men den här gången finns det absolut ingenting att klaga på. Boken är fartfylld och vissa gånger isar det nästan i magen när man får följa med V.I Warschawski på hennes inte alltför lagliga uppdrag.

Jag blir mer och mer imponerad över författarens personbeskrivningar och Vic (huvudpersonen) skulle jag kunna tänka mig att bo granne med.

Det blod som spillts av Åsa Larsson

Nu har jag läst ut den första boken av Åsa Larsson och jag måste säga att den var helt okej. Jag har aldrig varit direkt kyrklig av mig och efter att ha läst boken så kan man gott förstå varför!? Nej, skämt åsido. Att en stor del av handlingen har med kyrkan, bibeln och präster att göra tror jag spär på mystiken i boken. Eftersom även uppföljaren till Solstorm börjar med ett mord i en kyrka så måste det ju vara ett vinnande koncept, eller så tyder det på författarens bristande fantasi. Vad vet jag? Läsvärt är det då i alla fall!

Solstorm av Åsa Larsson

Nu har jag läst ut den första boken av Åsa Larsson och jag måste säga att den var helt okej. Jag har aldrig varit direkt kyrklig av mig och efter att ha läst boken så kan man gott förstå varför!? Nej, skämt åsido. Att en stor del av handlingen har med kyrkan, bibeln och präster att göra tror jag spär på mystiken i boken. Eftersom även uppföljaren till Solstorm börjar med ett mord i en kyrka så måste det ju vara ett vinnande koncept, eller så tyder det på författarens bristande fantasi. Vad vet jag? Läsvärt är det då i alla fall!

Premiär för Åsa Larsson

Nu har jag börjat min resa i Åsa Larssons värld. Efter endast ett fåtal kapitel i boken Solstorm så känner jag att det här är en bok som går helt i min smak. Det händer något nästan omgående och det finns en person som man inte ens behöver lära sig att hata utan det går helt per automatik. Vad mer kan man begära?

Stieg Larsson

Det gick alldeles för fort att läsa ut Stieg Larssons tredje bok. Jag kunde helt enkelt inte slita mig ifrån den. Den här triologin är helt klart bland det bästa jag har läst. Det är onekligen synd att författaren dog för några år sedan för jag hade gärna läst fler böcker av honom.

Under tiden som jag läste böckerna blev jag mer och mer intresserad av journalistyrket. Jag kommer dock aldrig att utbilda mig till journalist men det är säkert ett intressant yrke

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson

Jag hade sådan tur igår. Jag fick nämligen tag på Stieg Larssons tredje bok i Milleniumserien och den gjorde mig inte besviken. Jag låg och läste till klockan var nästan halv två i natt och jag kan knappt bärga mig tills jag kan slänga mig i sängen och fortsätta läsa. Mer kommentarer kommer senare när jag har läst ut hela boken

Boktips - Diana Gabaldon

Nu har jag läst ut Se dig inte om med Karin Fossum. Den var riktigt bra men eftersom hon ibland hoppar mellan "figurerna" så kan det ibland vara svårt att hänga med.

Nu har jag precis börjat på Den som fruktar vargen och den verkar riktigt lovande. Tyvärr så följer problemet med "hoppandet" med även här. Men det kan å andra sidan bara vara jag som har problem med det, eller?

Boken som står på tur är Den högsta kasten av Carina Rydberg. Har aldrig läst hennes böcker tidigare så det kommer att bli en ny bekanskap.

Olycksfågeln av Camilla Läckberg

Jag vet inte hur det gick till men i går kväll började jag läsa Olycksfågeln skriven av Camilla Läckberg och nu har jag läst ut den!?

Det finns inget bättre än böcker som man bara inte kan sluta läsa men samtidigt är det så frustrerande för det finns andra saker som borde göras istället. Jag har dock aldrig varit med om att boken har förlorat kampen och inte vet jag om jag har tänkt försöka ändra på det heller. Min filosofi är att alla andra saker kan vänta men det kan definitivt inte en bra bok som bara ber om uppmärksamhet.

Som vanligt har jag lyckats läsa böckerna i fel ordning (detsamma gjorde jag med Stieg Larsson) men som tur var så har jag ändå på något underligt sett inga problem med sammanhanget. Jag vet vem alla personer är och jag vet ganska mycket om personerna i böckerna. Fast nästa gång jag börjar läsa något av en "ny" författare skall jag börja med bok nummer 1 för att sedan beta av dom i tur och ordning. Det har jag lovat mig själv! (Försöker glömma bort hur det brukar gå med sådana löften)

Presidentens val av Anne Holt

Nu har jag läst ut boken som jag hade så höga förväntningar på främst på grund av den goda kritiken den har fått. Jag måste dock säga att jag är lite besviken. I normala fall kan jag inte lägga undan hennes böcker när saker väl har börjat hända men den här boken kunde jag utan svårigheter släppa, till och med mitt i ett kapitel.

Det som tillhör mig är utan tvekan hennes bästa bok och den här hamnar någonstans mitt i listan.

Nu har det återigen bevisats att man inte ska bry sig om vad kritikerna säger utan det är att bilda sig en egen uppfattning som gäller!

Näst på tur står John Grisham - Uppgörelsen

Liza Marklund

Nu har jag läst ut Nobels testamente och den var helt klart läsvärd, men slutet var lite konstigt. Det är väl bara att hoppas att hon kommer ut med en fortsättning så småningom.

Ikväll skall jag börja läsa Anne Holts bok - Presidentens val. Om den är lika bra som kritikerna säger så är det bara att förbereda sig på sträckläsning. Spänning från första till sista sidan, det gillar jag!