Presidentens val av Anne Holt

Nu har jag läst ut boken som jag hade så höga förväntningar på främst på grund av den goda kritiken den har fått. Jag måste dock säga att jag är lite besviken. I normala fall kan jag inte lägga undan hennes böcker när saker väl har börjat hända men den här boken kunde jag utan svårigheter släppa, till och med mitt i ett kapitel.

Det som tillhör mig är utan tvekan hennes bästa bok och den här hamnar någonstans mitt i listan.

Nu har det återigen bevisats att man inte ska bry sig om vad kritikerna säger utan det är att bilda sig en egen uppfattning som gäller!

Näst på tur står John Grisham - Uppgörelsen

Liza Marklund och Anne Holt

Tyvärr så lyckades jag inte få tag på Stieg Larssons senaste bok på biblioteket. Inte nu för att dom inte hade den men för att det var en lång ringlande kö så jag fick snällt sätta upp mig på den listan.

Istället så roffade jag åt mig Liza Marklunds "Nobels testamente" och Anne Holts "Presidentens val". Och det är ju inte heller så illa för jag tycker att båda två skriver spännande böcker.

Jag kommer aldrig att glömma bort så fruktansvärt arg jag var både under tiden och efter det jag hade avslutat att läsa boken "Gömda". Jag kan fortfarande känna ilskan komma krypande bara jag så mycket som tänker på den boken. Jag har försökt få min bror att läsa den men han blåvägrar och säger "Jag har hört talas om den och det räcker för mig. Jag skulle bli så förbannad och då låter jag hellre bli att läsa den"

På tal om bror. Jag har en syster och en bror och i stort sett så har vi bara en sak gemensamt: Vi slukar alla tre böcker och vi skulle formligen dö om biblioteket skulle slå igen eller något liknande. Det lustiga är att varken vår mor eller far läser. Hur kan det komma sig tror ni? Är böckernas charm och läsningens tjusning medfött, eller något man lär sig?