Det lömska nätet av Helene Tursten

"Det lömska nätet" är den åttonde boken med kriminalinspektör Irene Huss i huvudrollen. En byggfirma upptäcker ett lik när de håller på att riva en nedbrunnen gammal kåk. Det visar sig vara Mats Persson som spårlöst försvann en novemberkväll 1983. Samtidigt som cold case-avdelningen, med Irene Huss gamla chef Sven Andersson i spetsen, tar sig an fallet, råder stor arbetsbelastning på våldsroteln. En kille som de döper till "mr Groomer" har på kort tid dödat två tonårsflickor, och de arbetar förtvivlat för att förhindra att han ska hinna skörda fler offer innan de har honom fast.

Boken är läsvärd om än inte lika spännande som t.ex. "Tatuerad torso", "Glasdjävulen" och "Den krossade tanghästen"

Den sistnämnda är för övrigt Helene Turstens första bok i serien om Irene Huss. I en intervju i tidningen DAST berättar hon att hon ville göra ett så trovärdigt porträtt som möjligt av en kvinnlig polis som kämpar mot den manliga hierarkin på en polisstation. Enligt Tursten kan de oregelbundna arbetstiderna skapa problem för en kvinna i chefsposition. Ännu svårare blir det om kvinnan dessutom är gift och har barn, då krävs det att partnern kan ställa upp, vilket Irene Huss man Krister gör.

Irene Huss utövar kampsport: en egenskap Tursten har "lånat" från sin man som tränade sådant när han jobbade som polis i Göteborg. Tursten nämner också att det faktiskt finns en kvinnlig polis som har svart bälte i Sverige.

Tursten nämner att hon är ordblind vilket hon kompenserar med ett fotografiskt minne. Det var något hon hade stor nytta av när hon gick i skolan: hon memorerade allt hon hade lärt sig. Blev hon dock det minsta tveksam var det kört, säger hon. Det är inte bara dyslexin, ett funktionshinder som enligt Tursten är vanligt bland författare, som har drabbat henne. Hon lider även av en sjukdom som heter Primärt Sjögrens syndrom. När sjukdomen slog till mot händer och leder kunde hon inte längre arbeta som tandläkare. Enligt Tursten var det patientföreningen med 900 medlemmar som fick henne att börja skriva. Hon säger att hon alltid skriver två timmar om dagen, och att allt finns i huvudet. Hon skriver aldrig några lappar för att komma ihåg detaljer i intrigen: hon ser istället alla scener framför sig och hon hör alla repliker. Hon behöver aldrig sitta framför en tom skärm och fundera.

Scenen i boken "Den krossade tanghästen" där ett par MC-killar ställer sig och urinerar på Irene Huss är också taget ur verkligheten. När familjens hund var valp kom en stor labrador och lyfte på benet och kissade på honom, säger Irene.

Källa: www.dast.nu