Reension: Under skalbaggens bo av Mary Willis Walker

Elva skolbarn och busschauffören Walter Demming kidnappas av den fanatiske sektmedlemmen Samuel Mordokai. De hålls som gisslan i en nedgrävd buss under en lada och nedräkningen har börjat.

Mordokai är övertygad om att jorden kommer att gå under. Gisslan ska "renas" innan detta sker: den enda mat som de får äta är flingor och mjölk, mediciner är inte tillåtna och varje dag får de stå ut med Mordokais timslånga predikningar. FBI:s medlare arbetar förgäves för att få Mordokai att ta reson: han tänker under inga omständigheter släppa sina "oskyldiga lamm".

Då kommer kriminalreportern Molly Cates in i bilden. Tillsammans med en pensionerad polishund, Vietnamveteranen Jake Alesky och Walters granne Theodora Shea, samt en nunna omskolad till FBI-agent tar Molly allt större risker för att frita gisslan innan det är för sent.

Mina tankar

Boken är bitvis riktigt spännande. Walker har gjort ett fantastiskt porträtt av Mordokai och det är lätt att förstå den desperation som gisslan måste ha känt i hans våld. Tyvärr tappar handlingen fart för varje gång som Walter Demming berättar ett avsnitt av sagan om kalkongamen Jacksonville. De här partierna är alltför långa och alltför många. Dessutom tycker jag det är synd att man inte får följa med lite mer i FBI:s försök med att frita gisslan. Deras arbete nämns bara lite som i förbi farten och det gör att jag som läsare, inte känner att jag är delaktig i vad de gör eller hur de gör det.

Betyg: 3

Smygande gift av Sara Paretsky och The Life of Pi av Yann Martel

Nu kan jag lägga ytterligare en roman av Sara Paretsky till handlingarna. Boken heter Smygande gift och är liksom de övriga böckerna klart läsvärd.

Parallellt med den boken har jag även läst (läs:bläddrat) The Life of Pi skriven av Yann Martel. Enda anledningen till att jag överhuvudtaget befattade mig med boken är på grund av att jag håller på att läsa in gymnasiekompetensen i Eng B. Det är den klart sämsta bok jag någonsin har läst och hur han kan ha fått pris för den är för mig en gåta. Usch!

Brännsår av Sara Paretsky

Jag har nyligen läst ännu en bok skriven av Sara Paretsky. Boken heter Brännsår och är helt klart en läsvärd thriller.

Ju mer jag läser om huvudpersonen V.I Warshawski (Vic) desto mer tycker jag om henne. I vissa fall kommer jag på mig med att fnittra vilket ofta inträffar när jag känner igen mig själv i henne. Inte för att jag på långa vägar är lika burdus i min framtoning gentemot auktoriteter men snarare hur hon är när hon är ensam i sin lägenhet eller sitter i sin bil.

Av alla böcker som jag hittills har läst av Sara Paretsky är Brännsår den bästa. Den har fart, spänning och ganska mycket självdistans och sådant gillar jag!

Det blod som spillts av Åsa Larsson

Nu har jag läst ut den första boken av Åsa Larsson och jag måste säga att den var helt okej. Jag har aldrig varit direkt kyrklig av mig och efter att ha läst boken så kan man gott förstå varför!? Nej, skämt åsido. Att en stor del av handlingen har med kyrkan, bibeln och präster att göra tror jag spär på mystiken i boken. Eftersom även uppföljaren till Solstorm börjar med ett mord i en kyrka så måste det ju vara ett vinnande koncept, eller så tyder det på författarens bristande fantasi. Vad vet jag? Läsvärt är det då i alla fall!

Solstorm av Åsa Larsson

Nu har jag läst ut den första boken av Åsa Larsson och jag måste säga att den var helt okej. Jag har aldrig varit direkt kyrklig av mig och efter att ha läst boken så kan man gott förstå varför!? Nej, skämt åsido. Att en stor del av handlingen har med kyrkan, bibeln och präster att göra tror jag spär på mystiken i boken. Eftersom även uppföljaren till Solstorm börjar med ett mord i en kyrka så måste det ju vara ett vinnande koncept, eller så tyder det på författarens bristande fantasi. Vad vet jag? Läsvärt är det då i alla fall!

Premiär för Åsa Larsson

Nu har jag börjat min resa i Åsa Larssons värld. Efter endast ett fåtal kapitel i boken Solstorm så känner jag att det här är en bok som går helt i min smak. Det händer något nästan omgående och det finns en person som man inte ens behöver lära sig att hata utan det går helt per automatik. Vad mer kan man begära?

Stieg Larsson

Det gick alldeles för fort att läsa ut Stieg Larssons tredje bok. Jag kunde helt enkelt inte slita mig ifrån den. Den här triologin är helt klart bland det bästa jag har läst. Det är onekligen synd att författaren dog för några år sedan för jag hade gärna läst fler böcker av honom.

Under tiden som jag läste böckerna blev jag mer och mer intresserad av journalistyrket. Jag kommer dock aldrig att utbilda mig till journalist men det är säkert ett intressant yrke

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson

Jag hade sådan tur igår. Jag fick nämligen tag på Stieg Larssons tredje bok i Milleniumserien och den gjorde mig inte besviken. Jag låg och läste till klockan var nästan halv två i natt och jag kan knappt bärga mig tills jag kan slänga mig i sängen och fortsätta läsa. Mer kommentarer kommer senare när jag har läst ut hela boken

Olycksfågeln av Camilla Läckberg

Jag vet inte hur det gick till men i går kväll började jag läsa Olycksfågeln skriven av Camilla Läckberg och nu har jag läst ut den!?

Det finns inget bättre än böcker som man bara inte kan sluta läsa men samtidigt är det så frustrerande för det finns andra saker som borde göras istället. Jag har dock aldrig varit med om att boken har förlorat kampen och inte vet jag om jag har tänkt försöka ändra på det heller. Min filosofi är att alla andra saker kan vänta men det kan definitivt inte en bra bok som bara ber om uppmärksamhet.

Som vanligt har jag lyckats läsa böckerna i fel ordning (detsamma gjorde jag med Stieg Larsson) men som tur var så har jag ändå på något underligt sett inga problem med sammanhanget. Jag vet vem alla personer är och jag vet ganska mycket om personerna i böckerna. Fast nästa gång jag börjar läsa något av en "ny" författare skall jag börja med bok nummer 1 för att sedan beta av dom i tur och ordning. Det har jag lovat mig själv! (Försöker glömma bort hur det brukar gå med sådana löften)

Presidentens val av Anne Holt

Nu har jag läst ut boken som jag hade så höga förväntningar på främst på grund av den goda kritiken den har fått. Jag måste dock säga att jag är lite besviken. I normala fall kan jag inte lägga undan hennes böcker när saker väl har börjat hända men den här boken kunde jag utan svårigheter släppa, till och med mitt i ett kapitel.

Det som tillhör mig är utan tvekan hennes bästa bok och den här hamnar någonstans mitt i listan.

Nu har det återigen bevisats att man inte ska bry sig om vad kritikerna säger utan det är att bilda sig en egen uppfattning som gäller!

Näst på tur står John Grisham - Uppgörelsen

Liza Marklund

Nu har jag läst ut Nobels testamente och den var helt klart läsvärd, men slutet var lite konstigt. Det är väl bara att hoppas att hon kommer ut med en fortsättning så småningom.

Ikväll skall jag börja läsa Anne Holts bok - Presidentens val. Om den är lika bra som kritikerna säger så är det bara att förbereda sig på sträckläsning. Spänning från första till sista sidan, det gillar jag!

Stieg Larsson nästa

Nu har jag alldeles strax läst ut boken av Marian Keyes och då är det Stieg Larssons sista bok som står på tur. Jag hoppas bara att den finns på biblioteket (jag bor på en liten ort och då är sådana här saker inget man ska ta för givet).

Jag lyckades faktiskt läsa böckerna i fel ordning, vilket är något som jag lyckas med ganska ofta när jag tänker efter. Min bror skrek i högan sky när jag berättade vilken av Stieg Larssons böcker jag hade börjat med. För mig personligen spelar ordningen egentligen ingen roll, i alla fall inte med hans böcker. Det enda som hände var att jag fick en "aha det var därför upplevelse" mellan varven. Oordningen i läsordningen gjorde dock inte spänningen mindre njutbar!