Olycksfågeln av Camilla Läckberg

Jag vet inte hur det gick till men i går kväll började jag läsa Olycksfågeln skriven av Camilla Läckberg och nu har jag läst ut den!?

Det finns inget bättre än böcker som man bara inte kan sluta läsa men samtidigt är det så frustrerande för det finns andra saker som borde göras istället. Jag har dock aldrig varit med om att boken har förlorat kampen och inte vet jag om jag har tänkt försöka ändra på det heller. Min filosofi är att alla andra saker kan vänta men det kan definitivt inte en bra bok som bara ber om uppmärksamhet.

Som vanligt har jag lyckats läsa böckerna i fel ordning (detsamma gjorde jag med Stieg Larsson) men som tur var så har jag ändå på något underligt sett inga problem med sammanhanget. Jag vet vem alla personer är och jag vet ganska mycket om personerna i böckerna. Fast nästa gång jag börjar läsa något av en "ny" författare skall jag börja med bok nummer 1 för att sedan beta av dom i tur och ordning. Det har jag lovat mig själv! (Försöker glömma bort hur det brukar gå med sådana löften)