söndag 24 juni 2007

Donna Leon

Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att jag alltid sträckläser Donna Leons böcker. Böckerna dryper inte direkt av spänning. Visst människor dör ibland i en faslig takt men det är ändå inte därför som jag hela tiden läser en sida till och en till och en till.

En teori är att det kan vara på grund av att jag känner igen en del av miljöerna hon beskriver: de trånga gränderna i Venedig, gondoler, grönsaksstånd, Ponte di Rialto och så vidare.

I Klädd för döden beskriver hon dessutom värmen i Italien i augusti som någonting alldeles oerhört hemskt. Det fick mig att minnas hur hemskt det var när jag var i Italien i Rom för ganska precis tio år sedan.

En sak vet jag dock med bestämdhet, längtan till Italien blir aldrig så intensiv som under tiden och ett tag efter att jag har läst en bok av Donna Leon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar